Gunnar med Israel och Palestina i siktet

"KOM OCH SE"
Välkommen med på en ny 
pilgrims- och studieresa till 
Palestina och Israel
6-15 maj 2014

 Resan är ett svar på de kristna palestiniernas rop:

"KOM OCH SE!"

Resan börjar med Betlehem som utgångspunkt. Vi gör ett par dagsutflykter till Jerusalem, där vi givetvis besöker de viktigaste heliga platserna. Vi besöker också ett flyktingläger där. En dag åker vi ner i Jordandalen till Jeriko, med resterna av världens äldsta stad, och till Auja en palestinsk by där Jordens Vänner driver ett vattenprojekt. Vi tar ett bad i Döda havet innan vi kommer tillbaka till Betania med Lasarus grav och till  Jerusalem på den judiska sabbatskvällen.

Resan fortsätter sedan norrut på Västbanken till den kristna byn Taybeh, till den lilla byn Yanoun, som är omringad av bosättningar, till Nablus med Jakobs/Sykars brunn. Resan går vidare norrut till Sebabdeh, där vi bor i den Melkitiska församlingen.

Vi reser vidare till Burqin (de 10 spetälskas by utanför Jenin) och besöker flyktinglägret i Jenin med dess Frihetsteater innan vi åker in i Galliléen till Nasaret. Där besöker vi Bebådelsekyrkan och träffar lokala kristna. Självklart besöker vi de bibliska platserna kring Genesarets sjö innan vi avslutar med att besöka och bo i den israelisk-palestinska staden Sakhnin.

Genom att besöka kristna palestinska minoriteter vill vi visa att de inte är bortglömda av Västvärlden. Samtidigt vill vi försöka förstå hur situationen i Palestina påverkar deras dagliga liv. 

För mer information:
kontakta Gunnar Stenbäck
(auktoriserad Nya Spår-reseledare och f.d följeslagare i EAPPI)
tel. 070-349 27 77
e-mail: [email protected]
Hemsida: www.123minsida.se/gunnars 

Researrangör:
Alternative Tourism Group, Höör
http://www.atg-sverige.se/atgswe/intro.shtml
Statlig resegaranti är ställd hos Kammarkollegiet.

___________________________________________________________________


 "Nya Spår" startade i jan 2011, som ett pilotprojekt med den Lutherska kyrkan i Betlehem, Bilda studieförbund och den palestinska turistmyndigheten som huvudman.  Vad "Nya Spår" innebär innebär kan du läsa här nedan:

The "Nya Spår" program is a unique spiritual learning and travel experience to the Holy Land.
The name "Nya Spår" reflects the need to experience the holy land in non-traditional ways. This program is based on 4 core foundations essential to allow the traveler to independently recognize and understand his or her place and role in this vast globe, namely by:
- Interacting fully with contemporary local people who live, work and pray in this land every day.
- Meditating thoughtfully, personally and collectively amid the rich history and harsh reality of each context visited.
- Reflecting on your own reality vis-à-vis the other.
The "Nya Spår" journey allows you to be part of the profound and diverse communties living side by side in the land where Jesus was born, lived, died, and resurrected .

The Four Core Foundations
1. Be a part of nature: The Nature-based Foundation
2. Be part of the people and the community: The Cultural and Civil society Foundation
3. Be there for one another: The Socio-economic Foundation
4. Be a part of history: The Historical and Contemporary Foundation

Det senaste halvåret har vi sett hur folken i flera länder i Nordafrika och Mellanöstern har krävt frihet och ökade mänskliga rättigheter. Detta har inte setts med blida ögon av Israel, det land som kallar sig "den enda demokratin i Mellanöstern". Detta land som på många sätt visar på demokratiska sidor bär dessvärre också på många antidemokratiska kännetecken. Så kunde jag under min tid som ekumenisk följeslagare i Betlehem konstatera att Israel t.ex. regelbundet bryter mot minst 16 av de 30 artiklarna i FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna. Vidare behandlar man sina icke-judiska medborgare liksom palestinierna på de ockuperade områdena på Västbanken annorlunda än de judar som bor i landet. När det gäller de palestinier som bor i och är medborgare i Israel rekommenderar jag läsning av "Ett annat Israel", skriven av SusanNathan (Ordfront), en judinna, som fyttade till Israel, men som efter ett antal år där upptäckte hur palestinierna behandlades orättvist.


När det gäller palestinierna på Västbanken så ställs de t.ex. inför militärdomstolar, ofta utan möjlighet till försvarare, till skillnad från de israeliska bosättarna som ställs inför civila domstolar.

Den senaste tiden har Israel fattat beslut om nya lagar som begränsar oppositionellas möjligheter att verka. Frivilligorganisationer (NGOs) som är kritiska mot ockupationen och som är helt beroende av stöd från utlandet skall t.ex. bara få ta emot en mindre summa pengar i stöd från utlandet. Och de pengar de får ta emot skall beskattas med 45% skatt.

Det senaste draget av Israel som begränsar de mänskliga rättigheterna är att man stryper möjligheten för oppositionella röster i massmedia att höras. "All for Peace Radio - Jerusalem", en israelisk radiokanal, är det senaste ex. på detta. den har stängts ner av "den enda demokratin i Mellanöstern".

I bibeln kan vi läsa om hur Jesu fiender försökte tysta ner hans lärjungar och förbjuda dem att tala. Jesus svarar "Om dessa tiger skall stenarna tala".

Låt oss visa Israel, och alla andra länder, som bryter mot de mänskliga rättigheterna (Sverige kan inte svära sig fria) att det aldrig skall gå att tysta de röster som kräver människors frihet och värdighet.

När hon kommer hem från skolan finner dom sitt hem raserat av den israeliska armén

Håller på att läsa den israeliske judiske historieforkaren Ilan Pappes läsvärda bok: "Den etniska rensningen av Palestina". Det är en klargörande och omskakande redogörelse av Israels rensning av Palestinaska städer och byar före och efter självständighetsförklaringen 1948. Han bygger sin forskning bl.a. på omfattande arkiverade brev från Ben Gurion m.fl.
Denna rensning är nu inte bara ett historiskt fenomen. Den pågår fortfarande idag med demolering och tömning av palestinska byar i Jerusalems utkanter, på södra Västbanken och i den israeliska Negevöknen. Dessutom stiftas lagar med samma syfte.

Vi kan inte och får inte säga som många sa efter 2:a världskriget: "Vi visste inget."
I Ilan Pappes bok och i nedanstående länk finns tillräcklig information om den etniska rensning av Palestina, som har skett och som fortfarande pågår idag.
Dessutom outhärdliga bilder i länkens högerspalt, bilder vi inte får blunda för längre. En dag skall ondskan ta slut, men när?

http://occupiedpalestine.wordpress.com/2011/12/02/netanyahu-tries-to-hide-the-occupation-by-jonathan-cook/

Konvojen av fartyg på väg till Gaza är nu mindre än ett dygn från sitt mål. Men fortfarande vet ingen om den israeliska armén kommer att göra allvar av sina hot om att stoppa dem och arrestera passagerarna.
Nu gäller det att hela världens ögon riktas mot aktionen och att politiker såväl som alla vi andra reagerar. Därför är det glädjande att bl.a.  såväl vår egen utrikesminister Carl Bildt som EU:s utrikesminister Catherine Ashton stätt sig bakom Ship to Gazas och Frihetsflottans krav på ett omedelbart stopp för blockaden. Men bara ord hjälper inte. Nu måste politikerna också sätta kraft bakom orden i konkret handling till hjälp för Gazas lidande befolkning, men också till hjälp för Västbankens palestinier som lider under ockupationen.
Den israeliska regeringen vägrar  hårdnackat lyssna på den växande opinion i världen och i det egna landet som kräver fri passage för solidaritetsflottan och ett omedelbart stopp på den inhumana och meningslösa blockaden.

Slutfasen av Ship to Gazas aktion sammanfaller i tid med den internationella veckan för fred i Israel och Palestina. Med anledning av den uppmanar de palestinska kyrkoledarna i Jerusalem världens kristna att förena sig med dem i förbön för Israel och Palestina. För alla oss kristna är förbön ett kraftfullt ickvåldsvapen, som genom historien har fått mer än ett obestigligt berg att flytta sig. Låstoss därför förena oss med de palestinska kyrkoledarna och be:
"Gud, i din gränslösa och ofattbara kärlek till alla människor, låt din försonings kraft och fred fylla allas hjärtan, både  israelers och palestiniers - och överbrygga allt som skiljer kulturer och religioner åt. I  landet som du gjorde heligt, befria alla från likgiltighet, förakt och våld, som bara skapar hat och död. Öppna hjärtan och sinnen både bland palestinier, israeler, amerikaner och oss européer!
Ge frihet och värdighet åt folket i Gaza som lever under betryck, hot och blockader.
Vägled de styrande i Israel och Palestina, rena sinnen och hjärtan, så de blir sanna och verkliga tjänare till sina folk."  

Jag fortsätter med att citera från Ship to Gazas hemsida, www.shiptogaza.se , och vill därmed helhjärtat stödja denna humanitära aktion till förmån för en mycket svårt utsatt befolkning i Gaza. Dels är de helt blockerade från all utifrån kommande hjälp p.g.a. Israels blockad. Dels lider de av Hamasregimens övergrepp.

Pressmeddelande från Ship to Gaza-Sverige 2010-05-27

"Israel har beslutat att stoppa Ship to Gaza
Enligt israeliska medieuppgifter har det så kallade inre kabinettet i den israeliska regeringen fattat beslut om att stoppa konvojen Freedom Flotilla och föra passagerarna till nyligen uppförda arrestlokaler i den israeliska hamnstaden Ashdod.
Operationen kommer att ledas av den israeliske marinchefen personligen och har fått kodnamnet ”Sky Winds” (Himlens vindar). Marinen, som klagar på otillräckliga resurser, säger sig ha två alternativ när det gäller att stoppa Frihetsflottan: antingen genom att hota med och eventuellt använda sig av vapenmakt eller genom försöka borda fartygen med hjälp av elittrupper.
Den israeliska propagandan har fokuserat på Turkiets roll i koalitionen, och beskyller den turkiska regeringen för att ligga bakom hela initiativet. För att vederlägga denna osanning anordnar de icke-statliga organisationer som står bakom Frihetsflottan idag kl 10 svensk tid en presskonferens i Istanbul.
Israeliska myndigheter har lanserat en mediekampanj som går ut på att förnödenheterna som Ship to Gaza och Frihetsflottan för med sig är obehövliga eftersom Israel tillåter alla nödvändiga transporter landvägen. Detta är för det första inte sant, vilket biståndsorganisationer verksamma i Gaza kan intyga. För det andra är förmedlingen av återuppbyggnadsmaterial bara ett av Frihetsflottans mål. Ett annat är att tydligt ifrågasätta och bryta Israels och Egyptens olagliga blockad."

Jag fortsätter med att citera från Ship to Gazas hemsida, www.shiptogaza.se , och vill därmed helhjärtat stödja denna humanitära aktion till förmån för en mycket svårt utsatt befolkning i Gaza. Dels är de helt blockerade från all utifrån kommande hjälp p.g.a. Israels blockad. Dels lider de av Hamasregimens övergrepp.

Diakonias generalsekreterare Bo Forsberg skriver under rubriken: "Blockaden - ett övergrepp mot Gazaborna, ett fiasko för Israel":

I samband med att Ship To Gaza-konvojens åtta fartyg påbörjat sin resa mot Gaza börjar också den offentliga debatten om blockadens effekter ta fart i Israel.
Bland sakkunniga, även israeler som jobbat konkret med Gaza, har det sen länge varit känt att blockaden utvecklats till ett fiasko för Israel. Hamas, som blockaden skulle ha riktat sig emot, klarar sig utmärkt. Deras ledare och aktiva saknar ingenting av livets goda och drar istället både politisk och ekonomisk nytta av blockaden. Gazas civilbefolkning lider däremot av brist på varor och förnödenheter. De kan inte resa, hälsovården är osäker då sjukhusen inte kan fungera utan material och reservdelar och överlag har det civila samhället fallit samman.
Alternativet är naturligtvis att köpa dyra smuggelvaror från tunneltrafiken, något som många inte har råd med. Andra har kanske pengar, men vill inte stödja Hamas som skalar av en rejäl vinstandel på allt som smugglas.
I den israeliska tidningen Haaretz (www.haaretz.com) talar man klarspråk på ledarsidan den 25 maj. Blockaden försvagar inte Hamas, blockaden hjälper inte för att få den fångne israeliske soldaten Gilead Shalit fri. Israel har kört fast i ett dike medan verkligheten rullat vidare…
Samtidigt medger Yigal Palmor, talesman på israeliska UD, att konvojen inte kan ses som ett säkerhetshot, men den måste stoppas för att inte bli en ”propagandaseger”. Till syvende och sist handlar blockaden alltså inte om säkerhet eller att gynna en en demokratisk utveckling i Mellanöstern, utan om prestige.
Den här debatten behövs. Blockaden gynnar idag enbart israeliska politiker, Fatahpolitiker på Västbanken och i Egypten som vill slippa erkänna sina misstag, och den gynnar extrema krafter i Gaza som stärks i sitt inflytande och i dagsläget har fri tillgång till pengar och alla vapen de kan önska sig.
Nu är det bara att hoppas att alla agerar förnuftigt:
- Israel har som ockupationsmakt rätt att inspektera men inte att hindra fartygen, alltså kan man försäkra sig om att inga vapen finns ombord innan de angör Gaza.
- Aktivisterna ombord på fartygen kan med alla medel visa att man är där för civilbefolkningen och civila organisationer, men bojkotta aktiviteter och möten med Hamas.
- Världsamfundet, EU och USA kan omedelbart följa exemplet och skicka egna fartyg för att öppna handelsvägarna och kommunikationen med Gaza.
Det om något skulle gynna säkerheten för både israeler och palestininer, och inte minst en demokratisk utveckling i Mellanöstern.
Ship to Gaza-projektet har redan innan det nått fram blivit en framgång för aktivisterna på båtarna då de faktiskt lyckats med det som vi humanitära aktörer, israeliska experter och militärer, internationella samfundets representanter misslyckats med; Nämligen att berätta vilket humanitärt, politiskt och säkerhetsmässigt fiasko blockaden mot Gaza utvecklats till.

I flera kommande blogginlägg kommer jag bara att citera från Ship to Gazas hemsida, www.shiptogaza.se . Jag stödjer helhjärtat denna humanitära aktion till förmån för en mycket svårt utsatt befolkning i Gaza. Dels är de helt blockerade från all utifrån kommande hjälp p.g.a. Israels blockad. Dels lider de av Hamasregimens övergrepp

Fartygen är på väg
Ship to Gaza-Sverige är en gräsrotsaktion, från människa till människa, av individer och folkrörelser som tröttnat på att våra regeringar i tre år tittat åt sidan när Israel och Egypten i strid med folkrätten omvandlat Gaza till världens största utomhusfängelse. Vi har i samarbete med Ship to Gaza-Grekland köpt ett lastfartyg som fyllt med byggnadsmaterial och medicinsk utrustning tänker ta sig till Gaza via internationellt vatten.
Ship to Gaza har tre syften:
1) Det humanitära syftet är att bistå befolkningen i Gaza med medel till återuppbyggnad.
2) Det politiska syftet är att återupprätta folkrätten. Den humanitära katastrofsituation som råder i Gaza beror ju inte på en tsunami eller jordbävning utan är en politiskt skapad katastrof. Vi tar inte ställning till de inbördes striderna i Palestina utan för folkrätten och de mänskliga rättigheterna.
3) Det solidariska syftet understryker att detta inte handlar om välgörenhet. Vi är övertygade om att också palestinier kan försörja sig själva om de inte hindras därtill.

Jag var under perioden januari-mars 2010 ekumenisk följeslagare i Israel och Palestina på uppdrag av Sveriges Kristna Råd och Kyrkornas Världsråd, genom det Ekumeniska följeslagarprogrammet i Palestina och Israel (EAPPI). De synpunkter/reflektioner som uttrycks ovan är personliga och delas inte nödvändigtvis av mina uppdragsgivare. Om du vill publicera hela eller delar av denna artikel eller sprida den vidare, var vänlig kontakta mig; [email protected] , och/eller någon av de ansvariga på Sveriges Kristna Råd; Joanna Lilja ([email protected]) eller Johanna Wassholm ([email protected]).

"Genom EAPPI befinner sig människor från olika delar av världen i Israel och Palestina för att stödja de som arbetar för en rättvis fred"                  
Kyrkornas Världsråd driver det internationella projektet: Ecumenical Accompaniment Programme in Palestine and Israel (EAPPI). Initiativet har tagits efter en förfrågan från kyrkoledare i Jerusalem. Programmet syftar till att genom internationell närvaro försöka dämpa våldet, ge hopp om att en fredlig lösning är möjlig, främja respekten för folkrätten och höja omvärldens medvetenhet om vad som sker. Kring den svenska insatsen i projektet, kallad SEAPPI, har ett tiotal kyrkor och kyrkorelaterade organisationer gått samman med Sveriges Kristna Råd som huvudman.

Efter att ha avtjänat ett 10-årigt fängelsestraff  skulle Ahmad Sayeed Sabah befrias från ett israeliskt fängelse.   Hans fru och barn väntade redan vid en vägspärr i närheten av fängelset, när de fick höra på nyheterna att Ahmad med våld blivit förd till Gaza utan rättslig prövning och utan möjlighet att få träffa sin familj.  
Saber Al Beyari, en 36-årig man från Gaza, som hade beviljats ett tidsbegränsat uppehållstillstånd på 15 år för att få leva med sin hustru i Yaffo i Israel, rycktes från sjukhuset där han vårdades och deporterades direkt till Gaza utan förklaring och utan en chans att säga adjö till sin familj. Men när han av israelisk militär förts till gränsstationen mot Gaza vägrade den palestinska myndigheten att släppa in honom. Med hjälp av advokat och israeliska människorättsorganisationer släpptes Saber senare idag och har alltså nu återförenats med sin familj. ¹⁾
Hur kan dessa deportationer få ske?
Jo, de israeliska myndigheterna har på detta sätt börjat deportera palestinier på Västbanken till Gaza med stöd av nya kontroversiella militärorder. Enligt dessa tillåts befälhavare att definiera tusentals palestinier från Västbanken som "olagliga infiltratörer". Sådan deportation står i skarp strid med den fjärde Genèvekonventionens 49:e artikel. Kyrkornas världsråds generalsekreterare Olav Fykse Tveit beskriver det hela som "ett allvarligt hinder i processen för en rättvis fred."  "Denna ändring kommer att påverka tiotusentals palestinier och riskerar att begränsa dem till sina byar och städer, vilket skapar en atmosfär av rädsla i de ockuperade områdena", konstaterar Tveit. "Detta förvärrar situationen. Ingen, inte heller palestinierna bör förnekas sina grundläggande mänskliga rättigheter, vilka bl.a. innebär att kunna röra sig fritt och ha ett normalt liv." Tveit uppmanar den israeliska regeringen att omedelbart dra tillbaka dessa nya order, som strider mot den fjärde Genèvekonventionens bestämmelser att "en ockupant inte med tvång får utvisa skyddade personer." "Som en av undertecknarna av Genèvekonventionen har Israel ett juridiskt och moraliskt ansvar att arbeta inom dess ramar", säger Tveit.
Den israeliska människorättsgruppen HaMoked²⁾ hänvisar till samordnaren för de israeliska myndigheternas verksamhet i de ockuperade områdena, generalmajor Eitan Dangot. Han har sagt att "inte en enda person skall utvisas till Gaza" och att "det inte finns någon avsikt att behandla invånare med ursprung från Gaza som 'olagliga'."
Trots den kampanj som förts av Israel i medierna, där man försäkrat att så inte skall ske, är det uppenbart att Israel inte tvekar att utvisa palestinier till Gaza, även om de bott på Västbanken under många år. "Man är antagligen dessutom beredd att använda ännu mer drastiska åtgärder", säger HaMoked.

¹⁾ Maan News 22 april2010
²⁾ http://www.hamoked.org.il/index_en.asp

Jag var följeslagare i Israel och Palestina jan-mars. 2010 på uppdrag av Sveriges Kristna Råd och Kyrkornas Världsråd, genom det Ekumeniska följeslagarprogrammet i Palestina och Israel (EAPPI). De synpunkter/reflektioner som uttrycks ovan är personliga och delas inte nödvändigtvis av mina uppdragsgivare.
Om du vill publicera hela eller delar av denna artikel eller sprida den vidare, var vänlig kontakta mig; [email protected], och/eller någon av de ansvariga på Sveriges Kristna Råd; Joanna Lilja ([email protected]) eller Johanna Wassholm ([email protected]).

"Genom EAPPI befinner sig människor från olika delar av världen i Israel och Palestina för att stödja de som arbetar för en rättvis fred"                  
Kyrkornas Världsråd driver det internationella projektet: Ecumenical Accompaniment Programme in Palestine and Israel (EAPPI). Initiativet har tagits efter en förfrågan från kyrkoledare i Jerusalem. Programmet syftar till att genom internationell närvaro försöka dämpa våldet, ge hopp om att en fredlig lösning är möjlig, främja respekten för folkrätten och höja omvärldens medvetenhet om vad som sker. Kring den svenska insatsen i projektet, kallad SEAPPI, har ett tiotal kyrkor och kyrkorelaterade organisationer gått samman med Sveriges Kristna Råd som huvudman.

  Foto: Gunnar Stenbäck
Överlämning till grupp 35

Vid en högtidlig överlämningsgudstjänst i tyska kyrkan, Redeemer Church, lämnade vi över vårt uppdrag som ekumeniska följeslagare här i landet till grupp 35. På Palmsöndagen började de på sina respektive placeringar sitt nya uppdrag och vi, de "gamla" teamet,  har nu haft våra avslutningsdagar här i Jerusalem. Det är snart dags för hemresa och fortsättning på uppdraget.

Vi var lediga på palmsöndagen och jag firade med mässa i anglikanska kyrkan och med palmsöndagsprocession från Betfage  över oljeberget till S:t Annakyrkan inne i Gamla stan. 
  Foto: Gunnar Stenbäck

Tusentals och åter tusentals människor från alla nationer samlades  i den lilla byn Betfage på andfra sidan Oljeberget. Med palmer i händerna och med alla sorters musik och dans gick vi i svensk högsommarvärme över Oljeberget, ner förbi Getsemane och genom Kidronsdalen upp genom Stefansporten fram till slutstationen: Sankt Annakyrkan vid Betesdadammarna. Det var en mäktig och festlig upplevelse och man kunde verkligen ana hur det måste ha varit den första palmsöndagen vid Jesu intåg i staden med hosiannaropen och palmerkvistar na och trängseln. Och samtidigt fanns hela tiden tanken på att samma folkmassa bara 4 dagar senare ropade: "Korfäst honom! Bort med honom!"
I Betlehem samlades samma dag  ett hundratal palestinier tillsammans mednågra internationella för att gå sin plamsöndagsprocession. Vanligvis brukar en del av de palestinska kristna i nåd få tillstånd att under påsken åka in till Jerusalem. Men i år sammanfaller den kristna påsken med den judiska och då "firar" Israel detta med att stänga checkpointerna in till Jerusalem för palestinier, vilket de brukar göra under sina judiska fester. Det innebär att de kristna som i förra veckan fick sina tillstånd i praktiken inte kan använda dem. Därför samlades man till palmsöndagsprocession i Betlehem. Man startade vid födelsekyrkan och gick mot Jerusalem med palmkvistar och musik och med en palestinier ridande på en åsna i täten. Det var ju bara ett krux: Det finns en mur på vägen mot Jerusalem.
  Foto: Stefan Olsson

När processionen kom fram till den och till bilporten vid Checkpoint 300 så beslöt man spontant att bara gå vidare. Vakthavande soldater överaskades och försökte stänga den stora porten men för sent. Det otroliga hände att folket gick igenom den och när soldaterna då försökte stänga nästa port höll folk emot så att de kom igenom den också. På väg mot Jerusalem för att fira palmsöndag i en helt fredlig ickevåldsdemonstration. Det var egentligen deras självklara rättighet. De var fortfarande på palestinsk mark även om den är ockuperad. Muren går nämligen här i Betlehem 2 km in på ockuperat område. Men efter 500 meter så vaknade militären och gränspolisen. De stoppade processionen och det hela slutade med att 11 personer blev arresterade, däribland en av de ledande palestinska politikerna, Abbas Zakki. Det är den första palestinska regeringsmedlem, som arresterats sedan 1992.
Se händelsen på film: 
http://www.youtube.com/watch?v=kSsxd-JhVvA  
http://www.youtube.com/watch?v=M1uBMnPBFCQ
http://www.youtube.com/watch?v=4f8hlye2y78 

Ett annat exempel på hur den israeliska ockupationen och de godtyckliga reglerna för passering genom muren drabbar enskilda hårt mötte jag idag. En kvinnorna som arbetar på det gästhem där vi bor i Jerusalem bor i Betlehem. Varje morgon måste hon i timmar köa och passera Checkpoint300 i Betlehem för att komma till jobbet kl. 7. Men sedan i måndags har Israel stängt checkpointen helt och hållet för alla, förmodligen som ett kollektivt straff för söndagens händelser, vilket är förbjudet enligt Genèvekonventionen. Detta innebär att Laila måste åka buss en omväg via en annan vägspärr. Idag mötte jag henne när hon gråtande kom till sitt arbete kl. 10, tre timmar för sent. Då hade hon varit på väg i fem timmar. När bussen hade passerat vägspärren stoppade militären den 100 meter senare och tvingade alla att gå av och till fots ta sig vägen tillbaka upp till Beit Jala, flera kilometer brant uppför. Där fick hon ta taxi runt Jerusalem, öster om stan genom tre vägspärrar för att komma fram. Det kostade henne mer än vad hon tjänar på en dag. Men hon vågar inte stanna hemma för då kan hon förlora sitt arbete. det är många arbetslösa som står på kö. Hemma har hon en sjuk man att försörja. 
Är det konstigt att det jäser i de palestinska folkleden? För det gör det verkligen: Den senaste tiden har fyra unga män skjutits till döds på Västbanken. Israel har bombat i Gaza efter raketanfall från Hamas.
Mot den bakgrunden är det stort att lyssna till de tretton palestinska kyrkoledare, som nu inför påsken har gått ut med ett budskap, fyllt av hopp och uppmuntran, men som samtidigt tydliggör den kamp palestinierna har att utkämpa i detta land. "Vi har lärt känna vilken kraft vi har i Jesus Kristus vår Herre och frälsare att möta det onda med i förlåtelse och kärlek. Vi vet att det finns en makt i förlåtelsen, som kan återskapa och hela relationer både i familjer och mellan nationer," säger de bland annat. 

Detta är den sista bloggartikeln härnerifrån Israel och Palestina. I fortsättningen kommer det att komma en och annan artikel hemifrån.
Vill ni att jag skall komma och berätta om mina erfarenheter som följeslagare under tre månader så hör gärna av er.

Jag befinner mig i Israel och Palestina som ekumenisk följeslagare på uppdrag av Sveriges Kristna Råd och Kyrkornas Världsråd, genom det Ekumeniska följeslagarprogrammet i Palestina och Israel (EAPPI). De synpunkter/reflektioner som uttrycks ovan är personliga och delas inte nödvändigtvis av mina uppdragsgivare.
Om du vill publicera hela eller delar av denna artikel eller sprida den vidare, var vänlig kontakta mig; [email protected], och/eller någon av de ansvariga på Sveriges Kristna Råd; Joanna Lilja ([email protected]) eller Johanna Wassholm ([email protected]).

 "Genom EAPPI befinner sig människor från olika delar av världen i Israel och Palestina för att stödja de som arbetar för en rättvis fred"                  
Kyrkornas Världsråd driver det internationella projektet: Ecumenical Accompaniment Programme in Palestine and Israel (EAPPI). Initiativet har tagits efter en förfrågan från kyrkoledare i Jerusalem. Programmet syftar till att genom internationell närvaro försöka dämpa våldet, ge hopp om att en fredlig lösning är möjlig, främja respekten för folkrätten och höja omvärldens medvetenhet om vad som sker. Kring den svenska insatsen i projektet, kallad SEAPPI, har ett tiotal kyrkor och kyrkorelaterade organisationer gått samman med Sveriges Kristna Råd som huvudman.

Denna artikel är skriven av min kollega Ingrid Engstedt Edfast och och fotona är tagna av henne. Artikeln publiceras här med hennes tillstånd.



Ett pilgrimståg går genom Gamla stan i Jerusalem. Redan på långt håll kan man höra de många rösterna. Längst fram går en man som traditionsenligt bär korset. De går längs Via Dolorosa, följer Jesu väg till Golgata. Tyngda av stundens allvar och upptagna av tanken på Jesu lidande lyfter de aldrig blicken från gatstenar.

 
Om de tusentals pilgrimer som varje år besöker Jerusalem bara en gång hade lyft sina huvuden hade de fått se ett helt annat lidande. Ett lidande som också är outsägligt - och som existerar bara några få meter från Via Dolorosa. Det vill säga om man tittar uppåt - längs de många husväggar och tak där israeliska flaggor vajar. Där finns ett stort antal spridda bosättningar i strid med FN och internationell rätt, eftersom Gamla stan ingår i det ockuperade östra Jerusalem.
Jag ägnar en dag åt att tillsammans med en palestinsk fredsorganisation gå runt i Gamla stan i Jerusalem och titta på de många olagliga judiska bosättningar som finns insprängda i de palestinska kvarteren. Dessutom besöker vi palestinska hus och hem, som Israel vill riva - för att ersätta med bosättningar. – Det finns cirka 150 hus och lägenheter som hotas av rivningsorder, säger Ahmad Safadi som visar oss runt. Med hjälp av en videokamera dokumenterar han de familjer som lever under hot om att deras hus ska rivas. – Se dig omkring, överallt vajar israeliska flaggor som tecken på att ytterligare ett hus tagits över av bosättare. Men turisterna som kommer hit ser bara kyrkor och souveniraffärer... Vi går in i mörka portuppgångar och letar oss upp längs vindlande trappor och stegar. På en takterrass står en kvinna och blickar ut över en oslagbar vy. Klippmoskéns guldklädda tak reflekterar eftermiddagssolen och i bakgrunden reser sig Oljeberget. Men idyllen är inte fullständig
Kvinnan på terrassen är inte ensam med sina problem, överallt där vi går finns spår av det långsamma israeliskaövertagandet av bostäder i Gamla stan. Bostäder som antingen rivits för att palestinier ska flytta ut – eller bostäder som helt enkelt övertagits av israeliska bosättare. 


I ett annat hus, inte långt därifrån bor Abed med sin fru och deras sju barn. De bor på översta våningen i ett av de högsta husen i Gamla stan. Utsikten är fantastisk – men den högt belägna våningen är också attraktiv för israelerna – de vill ha lägenheten för strategiska ändamål och för att bland annat sätta upp kameror. Abed har fått två alternativ, antingen riva lägenheten själv eller också få den demolerad av Israel och då betala en rivningsavgift på 80 000 israeliska shekel (ca 160.000 svenska kronor).
Huset är i stort behov av reparation men myndigheterna har sagt nej. Huset får inte renoveras. Abed får inte ens isolera och täta taket så att det inte ska regna in. Nu består taket av korrugerad plåt som inte ens ligger mot väggen utan det både regnar och blåser in.
– Kom får du se, säger Abed och ber mig stiga in i sovrummet. Här sover vår sex månader gamla baby, och det regnar in i hennes säng! Israelerna tänker tvinga oss att flytta härifrån, men jag tänker aldrig ge upp. Aldrig någonsin kommer jag att lämna mitt hus. I 70 år har Abed och hans familj bott i huset, nu finns en rivningsorder och om några veckor kan ordern verkställas. – Var ska vi ta vägen? Jag har sju barn och har inte möjlighet att få något fast arbete. Försiktigt klättrar jag ner för trappan som leder till hans lägenhet. Ledstången har ersatts av en stege på högkant. Huset är i stort behov av reparation men eftersom inga tillstånd ges så fortsätter förfallet tills dess att en rivning eller övertagande av huset är ett faktum. Vi är på väg uppför ytterligare en trappa. Den här gången kommer vi upp till en liten trappavsats. Rätt fram en stabil dörr låst med ett patentlås. Dit in flyttade fem bosättare för ett år sedan, samtidigt förlorade nio palestinier sitt hem. Numera har bosättarna flyttat, kvar finns bara den tungt beväpnade säkerhetsvakten som ska ansvara för att inga palestinier återtar lägenheten. I lägenheten bredvid bor en äldre kvinna tillsammans med sin gravida dotter och hennes familj.
– Jag är rädd varenda dag, säger hon. De har slagit mig och hotat med att sätta ett elektroniskt lås nere i porten till vår trappuppgång. På så sätt kan de bestämma om vi får – eller inte får – komma in till vår lägenhet.
 

– Förstår ni hur vi lever, säger den gamla kvinnan och tittar mig stint i ögonen. De tar våra hus och hem och vi kan inget göra.
Några dagar senare får hon medhåll av en högt uppsatt tjänsteman på FN:s OCHA-kontor (United Nations Office for the Coordination of Humanitarian Affairs).
- Israel har en plan för att ta över hela östra Jerusalem och låta den judiska befolkningen utnumrera den palestinska. Men varenda israelisk bosättning på Västbanken, inklusive i östra Jerusalem är olaglig.
FN kan inget göra, vi har ingen armé, vi är summan av våra medlemsländer. Vi rapporterar men eventuella sanktioner kommer att stoppas i säkerhetsrådet.
Han vill som tjänsteman vara anonym men hänvisar till en av många rapporter i frågan:
http://www.ochaopt.org/documents/ocha_opt_planning_crisis_east_jerusalem_april_2009_english.pdf
Men vad hjälper det i praktiken, att bosättningar är olagliga, när tusentals palestinier varje dag tvingas möta bosättare och vakter - och att ständigt behöva vara rädda för att förlora sina hem.
                                    

Ingrid Engstedt Edfast
Följeslagare på i östra Jerusalem

Jag är i Israel och Palestina som ekumenisk följeslagare på uppdrag av Sveriges Kristna Råd och Kyrkornas Världsråd, genom det ekumeniska följeslagarprogrammet i Palestina och Israel (EAPPI). De synpunkter/reflektioner som uttrycks ovan är personliga och delas inte nödvändigtvis av mina uppdragsgivare.
Om du vill publicera hela eller delar av denna artikel eller sprida den vidare, var vänlig kontakta mig ([email protected]) och/eller någon av de ansvariga på Sveriges Kristna Råd: Joanna Lilja ([email protected]) eller Johanna Wassholm ([email protected]).


Fakta : Östra Jerusalem
Yta: 70,5 kvadratkilometer som Israel olagligen annekterade och som idag kallas östra Jerusalem där också Gamla stan ingår. Annekteringen strider mot internationell rätt och har aldrig erkänts av FN som anser området vara ockuperat på samma sätt som övriga Västbanken.
En tredjedel av ytan har Israel avsatt för israeliska bosättningar i strid med internationell rätt. Den största delen är exproprierad, tidigare privatägd, palestinsk mark.
En knapp fjärdedel är avsatt för grönområden och infrastruktur.
En tredjedel är fortfarande oplanerad.
En åttondel är avsatt för palestinska ändamål, tex. bostäder. C 200.000 israeliska bosättare bor i olagliga bosättningar i östra Jerusalem.
Källa: The planning crisis in East Jerusalem: understanding the phenomenon of illegal construction, Special Focus, April 2009, United Nations Office for the coordination of Humanitarian Affairs occupied Palestinian Territory. http://www.ochaopt.org/documents/ocha_opt_planning_crisis_east_jerusalem_april_2009_english.pdf

  Foto: Gunnar Stenbäck
Yusef, c:a 11 timmar gammal

Herdarnas ord 2000 år sedan gjorde jag till mina igår när jag via telefon fick beskedet: ”Gunnar, jag har ett glädjebudskap till dig, i natt föddes mitt barnbarn, Muhammeds och Ranas son. Vill du gå och se honom på sjukhuset?”

Telefonen ringde på förmiddagen igår. I andra ändan hörde jag en stolt och rörd Yusef Fanun säga detta. Jag har varit ute i Nahhalin flera gånger och besökt den underbara familjen Fanun²⁾. Yusef och Amal, hans fru har väntat på att tre nya barnbarn skall födas under en månads tid. Sist jag var därute fick jag äran att hålla det första av dem i min famn, Zaid,   äldsta dottern Mais son.
  Foto: Gunnar Stenbäck
Med Zaid i min famn

Och nu ringer Yusef för att med bruten röst berätta om sin glädje: ”Gunnar, jag har ett glädjebudskap till dig, i natt fick jag ett nytt barnbarn”. Jag blev också rörd. Inte nog med att jag blev utsedd till hedersmedborgare i Nahhalin vid mitt sista besök där. Jag får också äran att bli ombedd att som första person utanför familjen besöka denna nya  Nahhalinmedborgare på sjukhusets BB-avdelning. Liksom herdarna den första julnatten lämnade jag allt för att skyndsamt ge mig iväg för att få se barnet. Denna gång var det inte i ett stall utan BB-avdelningen på Beit Jalas sjukhus.  
När jag kommer in i sjukhusets entréhall, möter jag en ung läkare, som frågar mig om han kan hjälpa mig med något. När jag svarar att jag skulle vilja besöka Rana Fanun, som fått ett barn i natt följer han mig leende och småpratande upp på andra våningen och in på BB. Överallt i korridorerna är det anhöriga, som står eller sitter i väntan på att få komma in till någon. Utanför Ranas dörr ser jag hennes svärmor Amal, som lyser upp med hela sitt ansikte när hon får se mig. Hon visar mig in till mor och barn, som ligger i ett litet rum för fyra nyförlösta mammor, alla med sina bebisar och sina mödrar och svärmödrar hos sig. Vid en av sängarna står också en pappa.  Muhammed, pappan till Ranas barn är i skolan, där han jobbar och har ännu inte kunnat vara där och se sitt barn.
Jag bjuds på choklad, vilket tydligen är en tradition, när ett barn har fötts. Själv har jag med mig en chokladkartong till mamman.
 Det nyfödda barnet skall liksom sin farfar heta Yusef. Det är helt enligt palestinsk tradition. Äldste sonen får farfars namn och pappan, d.v.s. Muhammed, kommer nu också att heta Abu Yusef,  medan Rana, barnets  mamma kommer att heta Umm Yusef.
  Foto: Gunnar Stenbäck
Rana, en trött, men lycklig mamma

Det är en trött mamma, som ligger där i sängen. Undra på det. Rummet fullt av folk och sängarna med c:a en meters mellanrum och bara 11 timmar sedan förlossningen. Och snart skall hon hem. Redan i eftermiddag. Men hemkomsten sker med stor uppbackning av en erfaren mamma och svärmor.
De närmaste dagarna kommer familjen = släkten liksom grannar och vänner att i strid ström komma på besök för att gratulera, inte bara till barnets hem utan också till far- och morföräldrarnas hem.
När jag var i Nahhalin förra veckan strax efter Zaids födelse var det rörande att se hur oerhört stolt och lycklig framför allt morfar Yusef var. Han berättade för mig om den otroligt starka  känslan det är för honom att hålla ett nyfött barn i sin famn. Lika stark varje gång han fått barn eller barnbarn. Och det är viktigt för honom att få dela med sig av den känslan och den lyckan. Det var därför han ringde mig igår.
  Foto: Gunnar Stenbäck
En stolt farfar, Yusef

När jag gick ut från sjukhuset var också jag full av glädje. Med en parafras av Lukas’ ord ³⁾ skulle jag kunna säga: ”Och jag vände tillbaka och prisade och lovade Gud för allt jag hört och sett, alldeles som det hade blivit sagt till mig.”





¹⁾ Se Lukas evangelium kap 2:15
²⁾ Se min bloggartikel ”En halvdag i Nahhalin” den 1.3.2010
³⁾ Se Lukas evangelium i NT kap 2:20b 

Jag befinner mig i Israel och Palestina som ekumenisk följeslagare på uppdrag av Sveriges Kristna Råd och Kyrkornas Världsråd, genom det Ekumeniska följeslagarprogrammet i Palestina och Israel (EAPPI). De synpunkter/reflektioner som uttrycks ovan är personliga och delas inte nödvändigtvis av mina uppdragsgivare.
Om du vill publicera hela eller delar av denna artikel eller sprida den vidare, var vänlig kontakta mig;
[email protected], och/eller någon av de ansvariga på Sveriges Kristna Råd; Joanna Lilja ([email protected]) eller Johanna Wassholm ([email protected]).

"Genom EAPPI befinner sig människor från olika delar av världen i Israel och Palestina för att stödja de som arbetar för en rättvis fred"                  
Kyrkornas Världsråd driver det internationella projektet: Ecumenical Accompaniment Programme in Palestine and Israel (EAPPI). Initiativet har tagits efter en förfrågan från kyrkoledare i Jerusalem. Programmet syftar till att genom internationell närvaro försöka dämpa våldet, ge hopp om att en fredlig lösning är möjlig, främja respekten för folkrätten och höja omvärldens medvetenhet om vad som sker. Kring den svenska insatsen i projektet, kallad SEAPPI, har ett tiotal kyrkor och kyrkorelaterade organisationer gått samman med Sveriges Kristna Råd som huvudman.