Gunnar med Israel och Palestina i siktet

Det är verkligen inte alla som får uppleva julfrid. I förgår, på julafton, sköts en israelisk bosättare ihjäl i sin bil av några palestinier utanför Nablus på Västbanken. Idag svarade Israel med att omringa de misstänktas hus och sedan omedelbart skjuta ihjäl de tre män som var därinne. Samtidigt sköts tre personer ihjäl vid gränsen till Gaza.
Se http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=197968
Så länge principen ”Öga för öga, tand för tand” praktiseras på detta sätt är det svårt att se att en snar fred skall kunna bli verklighet. Vi måste reagera mot alla former av våld, vare sig det utförs av enskilda personer eller av en stat och så måste vi, trots allt, envist och trotsigt tro på att en fred är möjlig. Men hur? Och när??

När Maria och Josef begav sig från Nasaret till Betlehem gjorde de detta under ockupation. Palestina var ockuperat av romarna och deras förtryck av det judiska folket var hårt. Men trots detta kom de ändå fram till Betlehem. Det var ju ockupationsmyndigheten, som hade bestämt att de skulle dit. Väl där fanns det ingen plats för dem att föda barnet, som Maria väntade. De fick ta vad som fanns – ett stall. Säkert var de rädda och trötta.
Men hur kunde de vise männen ta sig in i landet. De hade ju irakiska eller iranska stämplar i passet? Redan vid gränskontrollen borde de ju ha blivit stoppade, för att inte tala om när de skulle ta sig från Jerusalem till Betlehem. Undret skedde att muren öppnade sig, den mur som skiljer människor från människor och människor från Gud. Det undret fick sin början i Betlehem den första julnatten och fullbordades 33 år senare c:a 10 km därifrån i Jerusalem i en öppnad grav. Efter dessa händelser finns det inga skiljande murar som skall bestå för alltid. Den väg som vi människor fyller med hinder och murar  oss emellan skall öppnas och fiendskap skall ersättas med vänskap och fred.
(Läs gärna mer om detta i Lukasevangeliet i bibeln kap 2)

Ära vare Gud i höjden och fred på jorden bland människor som Gud älskar.
GOD JUL på er alla, som längtar efter frid och fred på jorden!!

Den 3 jan åker jag till Israel och Palestina som ekumenisk följeslagare på uppdrag av Sveriges Kristna Råd och Kyrkornas Världsråd, genom det ekumeniska följeslagarprogrammet i Palestina och Israel (EAPPI). Min placering är Betlehem. De synpunkter/reflektioner som uttrycks ovan är personliga och delas inte nödvändigtvis av mina uppdragsgivare. Om du vill publicera hela eller delar av denna eller någon av de tidigare artiklarna eller sprida dem vidare, var vänlig kontakta mig ([email protected]) och/eller någon av de ansvariga på Sveriges Kristna Råd: Joanna Lilja ([email protected]) eller Johanna Wassholm ([email protected]).

Om kulturmöte har denna dags förmiddag handlat i vår utbildning. Håkan Sandvik, präst i Sv. Kyrkan som levt länge i Mellanöstern, delade med sig av sin erfarenhet på ett väldigt bra sätt. Han ville göra oss medvetna om att vi alltid möter nya kulturer med våra personliga glasögon på oss. De påverkar oss hur vi ser och hur vi uppfattar det vi ser och möter. Han poängterade också att den stora utmaningen för oss blir att förstå varför de olika sidornas aktörer i konflikten gör det de gör och tänker det de tänker. Att förstå är något annat än att acceptera.
Mycket bra förmiddag.
På eftermiddagen fick vi på nytt undervisning i den följeslagarmetod som EAPPI (www.skr.org/seappi) praktiserar
Den handlar om preventiv närvaro med syfte att: 1. öka handlingsutrymmet för civila och för alla som kämpar för fred, 2. Inge hopp genom vår närvaro, 3. Bryta tystnaden om det som sker och stödja förändringsarbetet i riktning mot att följa folkrätten och de mänskliga rättigheterna. (www.manskligarattigheter.gov.se/extra/pod/?module_instance=3&navid=65)  Programmet stödjer tredje part i konflikten, d.v.s. externa parter, som utan egetintresse vill arbeta för en lösning av konflikten. För oss som följeslagare gäller det att inte falla i något av de båda diken, som lurar vid sidana av programmets väg. Det första diket är "Kolsupardiket", d.v.s. att betrakta båda sidor som lika goda kålsupare. Det anda diket är att välja sida. Som följeslagare skall vi alltid försöka vara opartiska i konflikten. Däremot skall vi alltid reagera på brott mot folkrätten och mot de mänskliga rättigheterna.
Vi fortsatte dagen genom att besöka UD och få en genomgång av dess arbete i Israel och i Palestina och deras syn på konflikten idag 
Vi avslutade med en härlig middag på en libanesisk restaurant, ett mycket gott slut på ännu en innehållsrik dag

Dagens första undervisningspass på vår följeslagarkurs II på Lidingö handlade om det informationsarbet som vi skall genomföra under och efter vår vistelse i Israel och i Palestina. Detta kommer ju att vara en av de viktiga delarna av vårt uppdrag: att sprida information om vad vi sett och varit med om.
Sedan fortsatte dagen med en helt fantastisk förelsäning av Michael Schulz, kris- och konfliktforskare vid Göteborgs universitet (www.globalstudies.gu.se/padrigu/KOntakta_oss/personal/schulz_m/). Under ett förmiddags- och ett eftermiddagspass gick han igenom landets dramatiska historia från sexdagarskriget 1967 fram till idag. (Den Med en oerhörd kunskap, grundad på forskning i litteratur, men framför allt bland primärkällor i Israel och i Palestina bland de direkt inblandade aktörerna på båda sidor föreläste Michael för oss. Jag var helt tagen av hur han fick alla mina pusselbitar på plats från de politiska händelser, som jag på olika sätt följt under den här perioden.
Sedan fortsatte dagen med en första introduktion i Hebreiska med hjälp av den s.k. "Ulpan-metoden" (www.ulpanor.com). Den innebär att man lär sig ett nytt språk utan att använda något annat språk. Man lär sig hebreiska på hebreiska. Det lär väl lätt. Den metoden används för alla nya invandrare i Israel och den fick vi pröva på.
Dagen avslutades med filmen "Iron Wall", som var bra.

<a title="Bloggar om Israel" href="http://bloggar.se/om/israel">Bloggar om Israel</a>