En bosättares och två bönders sätt att se på samma sak
Vid ett besök i den israeliska bosättningen Efrat1) lyssnar vi till PR-mannen Bob Lang, som berättar om hur bosättningen lever i bästa samförstånd med bönderna runtomkring. Bilden blir en annan när jag också får lyssna till två av de berörda bönderna i grannbyarna.
Tillsammans med alla de andra följeslagarna fick jag under en vecka besöka platser och organisationer i det israeliska samhället och lyssna till israeliska röster, bl.a. Bob Lang, Efrats PR-talesman. 
Foto: Gunnar Stenbäck
Bob Lang, Efrats PR-man
Han förklarade bl.a. att ”den israeliska militären är den mest humana militären i världen!” Men han berättade också om de markområden som omger Efrat och som ägs av bönder från Al Khader, al Ma’asara, Jurat ash-Shama m.fl. palestinska byar2). ”De har fri tillgång till sina marker och vi har inga bekymmer med dem.” Nu råkar det vara så att vi följeslagare från Betlehem åtskilliga gånger har besökt dessa byar. Bilden från de berörda bönder jag mött där är inte precis densamma, som den bild Bob Lang ville förmedla till oss. 
Foto: Gunnar Stenbäck
Bonden Mahmoud
Mahmoud är i 35 årsåldern. Han är lantbrukare liksom hans släkt generationer tillbaka. Han äger 65 dunum3). Fem till sex av dessa gränsar till Efrat. Mahmoud berättar: ”Jag försöker komma dit ungefär var fjärde dag, men blir väldigt ofta hindrad av bosättare. De har ryckt upp en hel del olivträd och vinträd, som jag planterat där. Andra har de sågat ner. För tjugo dagar sedan var jag där för att plantera nya, men hann bara vara där femton minuter innan soldater kom och körde iväg mig. Bosättarna hade tydligen klagat på att jag var där. Innan jag blev bortkörd hann jag plantera tjugo nya träd, som står kvar ännu så länge.”
Mahmoud har också liksom många andra bönder i byn en del av sina marker österut, bort mot bergstoppen Herodion4), närmare bestämt 78 dunum. Där finns också en liten bosättning El Daniel, som är en gren av bosättningen Nocdim. Mahmoud berättar: ”När jag varit där och planterat har det hänt att bosättarna har släppt sina hundar lösa och skickat dem mot oss. Bosättarna har alltid hjälp av soldater som följer dem. Vid ett tillfälle tvingade en soldat mig att rycka upp de träd jag planterat. Den soldaten brukar vara med vid demonstrationerna här i byn på fredagar och han kände igen mig. När jag tvingats rycka upp plantorna frågade han mig om jag hade papper på att jag äger marken. Ja, det har jag. Då uppmanade han mig att gå till Gush Etzions5) administrationsavdelning. Jag åkte dit och visade pappren och fick tillstånd att plantera på fyra dunum, vilket jag nu har gjort. Men i utbyte mot tillståndet ville de att jag skulle lova att inte ställa till fler problem. Jag som markägare är alltså problemet i deras ögon, inte bosättarna som olagligt tränger sig in på min mark.”
Foto: Gunnar Stenbäck
Salem
Mahmoud tar oss med till grannbyn där vi träffar Salem, en äldre lantbrukare med stor integritet. Salem äger 60 dunum mark just utanför Efrat på andra sidan av väg 60 (Hebronvägen). Där har han ett litet hus och en fem meter djup källa, 6x6 meter i omkrets. Salem berättar: ”Jag har planterat olivträd och andra träd där och brukar ha mina får där. Min familj har ägt marken i över 100 år.” Han fortsätter: ”Bosättarna från Efrats utpost har skapat en massa problem de senaste fyra åren. De hindrar mig från att valla mina får där. De har gjort en ny väg på min mark från bosättningen till källan för att de skulle kunna gå dit och bada, vilket de också gjorde i början. Men nu har de kastat så mycket skit i källan att den är förstörd och oanvändbar.” Salem berättare vidare: ”Min son, Mahmoud, skulle hämta vindruvor och använde då vägen på vår mark. Men bosättarna kom och han fick springa och gömma sig och sedan ta sig hem utan vindruvor och utan åsnan. Jag fick sedan följa honom tillbaka för att hämta åsnan trots att han är vuxen.”
I år har Salem plöjt halva fälten för att plantera träd. Han började plantera, men efter tjugo träd kom bosättarna och körde iväg honom. ”Kvinnorna kom och tog bort de nät jag satt runt träden för att skydda dem mot får och getter. Och när de gjort det hejade de hånfullt på mig på ett mycket utmanande sätt. Sedan dess har bosättarna ryckt upp alla träden.” Salem och hans familj brukade bo i huset på denna mark två tredjedelar av året, men sedan fyra tillbaka vågar de inte göra det eftersom bosättare började kasta sten på dem och skjuta på fåren. Han tar fram en veterinärrapport som visar att tre av hans femtio får dödades av skott från bosättarna den 23 april 2007.
Foto: Gunnar Stenbäck
Salems mark intill bosättarutposten
”Bosättarna har också olagligt planterat träd på min mark, men jag har inte brytt mig om att anmäla det för det hjälper inget. När han talar med soldaterna så säger de bara: ’Bosättarna är crazy, så vi kan inget göra.’ Dessutom är bosättarna beväpnade,” säger Salem
För något år sedan upptäckte Salem en mina tjugo meter från källan. Soldater kom och desarmerade den. Salem vände sig till domstol, men de ville hävda att den var kvarlämnad från den jordanska tiden. Själv har han en annan uppfattning.
Om muren öster om Efrat mot Salems by färdigställs, så kommer han liksom flera andra av dessa byars invånare att förlora all sin mark. Den kommer med hjälp av en gammal ottomansk lag med tiden att bli bosättarnas egendom.
1) Den israeliska bosättningen Efrat söder om Betlehem (öster om väg 60). Som bosättning på ockuperad mark är den olaglig enligt IV:e Genevekonventionens 49:e art. Efrat ingår som en länk i en framtida israelisk plan för ett större sammanhängande bälte av bosättningar, som på båda sidor om Beit Jala - Betlehem - Beit Sahour via Gilo resp. Har Homa skulle komma att sträcka sig in mot Jerusalem. Bosättningen har en befolkning som till största delen är ekonomiska bosättare, d.v.s. de har flyttat dit därför att det är väldigt ekonomiskt fördelaktigt med stora subventioner på boendekostnaderna från staten Israel. Bosättningen har idag närmare 9.000 invånare. På andra sidan väg 60 (vägen mellan Betlehem och Hebron) har det vuxit upp en utpost, en gren av Efrat.
2) Al Ma’sara och Jurat ash-Shama är palestinska byar som hör till Betlehemsområdet. Invånarna i Al-Ma’sara har liksom invånarna i byarna, Umm Salamone och Wadi Nis stora delar av sina marker alldeles intill Efrat. Al Ma’sara har idag c:a 800 inv. och Jurat ash-Shama har c:a 1200 inv.
3) En dunum =1/10 av ett hektar, d.v.s. c:a 1000 m2
4) Herodes den stores sommarpalats vid tiden för Jesu födelse
5)Gush Etzion är namnet på ett helt block av bosättningar, söder om Betlehem, bl.a. Efrat. Adminstrationen för dessa finns samlad på en militärbas med samma namn.
Jag befinner mig i Israel och Palestina som ekumenisk följeslagare på uppdrag av Sveriges Kristna Råd och Kyrkornas Världsråd, genom det Ekumeniska följeslagarprogrammet i Palestina och Israel (EAPPI). De synpunkter/reflektioner som uttrycks ovan är personliga och delas inte nödvändigtvis av mina uppdragsgivare. Om du vill publicera hela eller delar av denna artikel eller sprida den vidare, var vänlig kontakta mig; [email protected], och/eller någon av de ansvariga på Sveriges Kristna Råd; Joanna Lilja ([email protected]) eller Johanna Wassholm ([email protected]).
"Genom EAPPI befinner sig människor från olika delar av världen i Israel och Palestina för att stödja de som arbetar för en rättvis fred"
Kyrkornas Världsråd driver det internationella projektet: Ecumenical Accompaniment Programme in Palestine and Israel (EAPPI). Initiativet har tagits efter en förfrågan från kyrkoledare i Jerusalem. Programmet syftar till att genom internationell närvaro försöka dämpa våldet, ge hopp om att en fredlig lösning är möjlig, främja respekten för folkrätten och höja omvärldens medvetenhet om vad som sker. Kring den svenska insatsen i projektet, kallad SEAPPI, har ett tiotal kyrkor och kyrkorelaterade organisationer gått samman med Sveriges Kristna Råd som huvudman.
Gunnar,
Bob Lang har för närvarande ingen officiell ställning i Gush Etzions Regional Council. Det är intressant att du stött på honom som "PR-talesman." Är det en titel han själv påstått sig hålla, eller är det en titel du har uppfunnit för den literära effekten?
Vad med bönderna, är de kanske PR-bönder?
Vad gäller Salem's påstående att han äger marken: Om marken är registrerad i hans namn som privat egendom, så gäller inte de ottomanska förordningarna som kräver kontinuerligt bruk. Om han påstår att han kan förlora sin jord så finns det god anledning att misstänka att han har bruksrättigheter, men inte ägar-rättigheter.
(Jämför det svenska systemet, som är snarlikt det ottomanska. Det finns gårdar på kronans jord där bruksrättigheterna gått i arv sedan 1600-talet. Men likväl ägs marken av kronan, och ingen skulle komma på iden att göra ägande-anspråk på marken bara för att de brukat gården i några generationer.)
Vilken expertis besitter bonden Salem för att avgöra minans ursprung?
Gush Etsion är namnet de fyra judiska jordbruksbyar som byggdes i omgångar på marker som köpts år 1925. Under kriget 1948-49 föll byarna till jordanska reguljära och arabiska irreguljära styrkor. Ca 200 civila judar massakrerades, några lyckades fly, och resten togs som krigsfångar. Området hamnade på den jordanska sidan om Gröna Linjen 1949, och de rättmätiga judiska ägarna kunde således inte ta sin egendom i anspråk.
Efter 1967 återetablerades israeliska samhällen på samma jord. Efterhand utökades landarealerna och ytterligare några nybyggarsammhällen etablerades. Varje samhälle styrs som en självständig kommun. Det regionala styret, motsvarande "county" nivå i USA, är samlat. Texten som den står i bloggposten är felaktig, då den antyder att det kommunala styret är gemensamt och samlat.
Gunnar, du påstår att du är politiskt neutral. Trots det så skriver du att nybyggarsamhällena är olagliga, vilket är ett politiskt ställningstagande. Det finns olika tolkningar av Genevekonventionerna, och en tolkning som är helt legitim juridiskt sett är att nybyggarsamhällena är lagliga. Frågan har aldrig prövats i någon internationell domstol, och står därför öppen. Som politiskt neutral borde du hålla dig till torra fakta, och undvika kontroversiella tolkningar.
Tikotzinsky
I vårt program presenterades Bob Lang som PR-man för Efrat och han sa inget för att dementera det hela.
Din och Israels tolkning av Folkrätten är ni ganska ensamma om i världen. Läs innantill i fjärde Genèvekonventionens kap 49.
Min inställning grundar sig inte på politiks hållning utan på den Folkrätt som de allra flesta länder är överens om skall gälla.
Det är så sorgligt att läsa...och samtidigt så viktigt att världen får veta! Var rädd om dig!
KramK
Visst är alla länder överens om texten i GC IV, P-49:
"The Occupying Power shall not deport or transfer parts of its own civilian population into the territory it occupies." Den tolkningen som är gängse inom diplomatiska kretsar och FN är att israeliska nybyggare frivilligt flyttat till det ockuperade territorierna, och därför står utanför GC's förbud. FN och de flesta västländer använder inte ordet "illegal" i sina officiella uttalanden. Inte heller gör de så om utposterna, som har fått benämningen "unauthorized."
En annan intressant juridisk tvist är vilken status som gäller för mark som köpts i frivilliga transaktioner mellan privata israeliska köpare och palestinska (ockuperade) säljare. GC nämner ingenting om detta. Det är allmänt vedertaget att den privata äganderätten och de frivilliga transaktionerna står över GC.
Som jag redan skrivit, så är frågan kontroversiell. Du kan antingen ta ställning eller påstå dig vara neutral. Din nuvarande inställning är att du besitter ABSOLUT SANNING, vilket naturligtvis inte är fallet.
Tack Gunnar återigen ett utmärk reportage om förhållandena på Westbanken.
