”Jag ser att ni är ivriga gudsdyrkare” (Apostlagärningarna kap 17 vers 22)
Foto: Susan Palmai
Män i bön utanför moskèn
Hela torget och gatorna runtomkring den storas moskén är fulla av män som sitter och lyssnar till någon form av predikan, som via starka högtalare sänds ut. Det är fredag förmiddag, muslimernas helgdag.
Tre av oss följeslagare har tagit den knappa två kilometer långa promenaden till Main square, stora torget utanför Födelsekyrkan, där också stans största moské ligger. Gatorna i gamla stan i Betlehem ligger ganska öde. Affärerna är stängda, utom de som ägs av kristna. När vi närmar oss torget sitter det överallt män, på gatan, på trottoaren, på eller utan stolar. Moskéns högtalare vräker ut Imamens predikan med en ljudvolym i höjd med svenska diskotek. När vi kommer fram till torget är det överfullt av män, bara män. Och gatan mellan Födelsekyrkan och torget är avstängd för trafik. Där har man parkerat bilar på tvären. Överallt sitter folk och lyssnar andäktigt. Så plötsligt reser de sig och vända mot öster, d.v.s. mot Mecka, börjar de be under imamens högljudda ledning. När skall vi få se människor sitta utanför kyrkan på stortorget i en svensk stad för att lyssna till predikan inifrån kyrkan, som är fullproppad? En spännande framtidsvision för mig som kristen.
Vi håller oss på avstånd av respekt för deras religiösa integritet. Mitt i allt detta börjar klockorna från Födelsekyrkan ringa, precis som böneutroparen från moskéns minaret började ropa under den ortodoxa juldagens gudstjänst i Födelsekyrkan. Här har kristna och muslimer länge levt i nära relationer med varandra, utan komplikationer. Men de senaste tio åren har inneburit en kraftig utvandring av kristna från Betlehem och hela Västbanken, samtidigt som muslimerna p.g.a. det palestinska själstyret1) har fått mer och mer handlingsutrymme. Vi får höra det om och omigen av kristna palestinier: ”Det har blivit tuffare och tuffare att vara kristen i denna stad.” Att undersöka de kristnas situation är en av de särskilda uppgifter som vårt team i Betlehem har fått av vår ledning i Jerusalem.
Men hur som helst: nog är palestinierna ivriga gudsdyrkare. Och just på denna plats var det som Gud blev människa för att befria och upprätta de fångna och ge de förtryckta frihet.
1)Palestinierna fick självstyre i område A (se not till gårdagens blogg), som innefattar bl.a. i Betlehem genom Osloavtalet 1995. I den palestinska regeringen och i parlementet sitter en kraftig majoritet av muslimer.
Jag befinner mig i Israel och Palestina som ekumenisk följeslagare på uppdrag av Sveriges Kristna Råd och Kyrkornas Världsråd, genom det Ekumeniska följeslagarprogrammet i Palestina och Israel (EAPPI). De synpunkter/reflektioner som uttrycks ovan är personliga och delas inte nödvändigtvis av mina uppdragsgivare.
Om du vill publicera hela eller delar av denna artikel eller sprida den vidare, var vänlig kontakta mig;
[email protected], och/eller någon av de ansvariga på Sveriges Kristna Råd; Joanna Lilja ([email protected]) eller Johanna Wassholm ([email protected]).
Ja, vilken härlig vision, tänk när vi svenska kristna blir så brinnande att vi stänger allt och andäktigt tar oss till kyrkområdet för att höra vad gud har att säga oss! Spännande att följa dig! Stor kram/j
