Gunnar med Israel och Palestina i siktet

 
Foto: Gunnar Stenbäck

”Vi kan inte lägga vår kraft på konflikten. Vårt mål är att hjälpa så många sjuka barn som möjligt”, säger Bashir, som tar emot oss på ”Caritas Baby Hospital” i Betlehem,  Västbankens och Gazas enda sjukhus för barn mellan 0-5 år.

Sjukhuset, som ligger väldigt nära vår lägenhet har sin speciella histoira. Fader Ernst Schnydrig, katolsk präst från Schweiz, var 1952, bara 4 år efter kriget ¹⁾ på besök i födelsekyrkan här i Betlehem. Han fick där utanför kyrkan se en pappa som

Läs även andra bloggares åsikter om <a href="http://bloggar.se/om/israel" rel="tag">israel</a>
<a href="http://bloggar.se/om/israel+och+palestina" rel="tag">israel och palestina</a>
<a href="http://bloggar.se/om/palestina" rel="tag">palestina</a>
<a href="http://bloggar.se/om/kristendomen" rel="tag">kristendomen</a>

 

i gyttjan kom bärande på sitt döda barn. ”Hur skall jag kunna fira Jesu födelse samtidigt som barn är sjuka och lider på den plats som han föddes?” Den frågan födde en vision hos fader Ernst. Han köpte ganska omedelbart ett hus och startade där sitt härbärge med 14 bäddar för sjuka barn. Med hjälp av pengar från den katolska hjälporganisationen Caritas och från den insamlings-stiftelse som fader Ernst startat i Schweiz kunde det första sjukhuset invigas 1968, någon månad innan fader Ernst plötsligt dog. Sjukhuset, som för bara en månad sedan invigde ett helt nytt hus, är idag ett modernt sjukhus med 82 platser med bl.a. en akutavdelning och en neonatalavdelning. ”Det finns 15 läkare, varav 5 är barnspecialister och chefsläkaren är en kvinna”, berättar doktor Zoughbi, som visar oss runt på ett par av sjukhusets avdelningar.
Inga barn på Västbanken kan komma till Jerusalem för sjukvård utan specialtillstånd och det skulle dessutom kosta en förmögenhet för föräldrarna.
Om ett barn på sjukhuset här i Betlehem behöver mer specialistvård än vad sjukhuset kan erbjuda remitteras han eller hon till Hadassasjukhuset i västra Jerusalem. På läkarnivå har man alltså väldigt goda relationer palestinier och israeler emellan. Om barnet behöver transporteras i ambulans måste man ta det i en palestinsk ambulans en halv km till vägspärren vid muren. Där måste pappan eller mamman bära det sjuka barnet, även om det är mycket svårt sjukt, den vanliga gångvägen genom terminalens alla vändkors och kontroller till en väntande israelisk ambulans på andra sidan. Det är nämligen av staten Israel förbjudet för alla israeler, inklusive ambulanspersonal, att åka in på Västbanken. Om pappan inte har tillstånd att passera, vilket de flesta män inte har, så ber den palestinske läkaren sin israeliske kollega att begära ett specialtillstånd för mamman, som då kan följa barnet. Men pappan kan då inte hälsa på sitt svårt sjuka barn. Detta är en del av den ständigt pågående konflikten mellan Israel och Palestina. Men säger Bashir: ”Vi kan inte lägga vår kraft på konflikten. Vårt mål är att hjälpa så många sjuka barn som möjligt”. Det var oerhört befriande att få höra ett sådant uttalande mitt i all bedrövelse.
Till skillnad från t.ex. i Sverige, förutsätter all behandling, inklusive livräddande behandling, föräldrarnas medgivande.
Vi mötte en liten sexårig flicka som bor på sjukhuset. Hon har fel på sina njurar och skulle mycket väl kunna transplanteras och bli frisk. Men hennes pappa vill inte veta av henne och därför får sjukhuset inte ge henne mer än smärtlindrande behandling. ”Hon förstår att hon är döende”, säger doktor Zoughbi. Och hela hennes ansikte visade att det är så (se bild ovan)
På Caritas Baby Hospital tar man emot barn från alla sorters familjer oavsett religion eller ekonomi. Föräldrarna betalar 3% av sjukvårdskostnaden. Om de inte kan betala går sjukhuset in och betalar med hjälp av fondmedel.
Sjukhuset har också en stor öppenverksamhet och uppsökande verksamhet över hela Västbanken med 34000 patienter per år. Och dessutom har man sjuksköterskeutbildning på sjukhuset som drivs av den romersk-katolska kyrkan.
En av mina följeslagarkolleger frågade Bashir till sist: ”Hur kan ni palestinier alltid vara så glada?” Svaret kom genast: ”Det finns helt enkelt inget alternativ!”

 

1)       det krig 1948, som israelerna kallar ”befrielsekriget” men som palestinierna kallar ”den stora katastrofen”

 

Jag befinner mig i Israel och Palestina som ekumenisk följeslagare på uppdrag av Sveriges Kristna Råd och Kyrkornas Världsråd, genom det ekumeniska följeslagarprogrammet i Palestina och Israel (EAPPI) De synpunkter/reflektioner som uttrycks ovan är personliga och delas inte nödvändigtvis av mina uppdragsgivare. Om du vill publicera hela eller delar av denna artikel eller sprida den vidare, var vänlig kontakta mig ([email protected]) och/eller någon av de ansvariga på Sveriges Kristna Råd: Joanna Lilja ([email protected]) eller Johanna Wassholm ([email protected]).