Gunnar med Israel och Palestina i siktet

 
                           Liana          Foto: Gunnar Stenbäck                                       

En kristen skola för 380 flickor i åldrarna mellan 4 och 16 år, varav 80% är muslimer. De kommer från alla sorters bakgrunder, många av dem från något av de tre flyktinglägren¹⁾ som finns i Betlehem.
Liana, pr-ansvarig lärare på den Gode herdens skola i Beit Jala ²⁾ , tar emot två av oss följeslagare. Hon berättar att skolan, som är en av de c:a 60 privata skolor som finns i Betlehemsområdet, startades 1962 av Svenska Jerusalemsföreningen ³⁾. Föreningen äger och driver fortfarande skolan. Utöver de privata skolorna finns det över hundra statliga skolor i Betlehemsområdet. I dessa har man klasser på mellan 40 och 50 elever, medan den Gode herdens skola och andra privata skolor har max 30 i en klass. Alla skolor oavsett om de är statliga eller privata måste följa en och samma grundläroplan. Man börjar redan i förskolan med arabiska och engelska för 4-åringar. Hela vägen upp i åldrarna har man gemensamma av den palestinska administrationen godkända nationella prov i de privata och i de statliga skolorna. Den Gode herdens skola ligger bland de allra högsta i resultaten och eleverna har, när de som sjuttonåringar med godkända betyg har gått färdigt i skolan behörighet till alla kurser på universitetet. Föräldrarna betalar c:a 3000 Sv.kr per år i terminsavgift, men för de föräldrar som inte klarar det finns det fonderade medel som hjälp. Många av barnen kommer från flyktinglägren, där inkomsterna ofta är minimala.
  Foto: Gunnar Stenbäck
Rektor Aida med elever

Även om 80% av eleverna kommer från muslimska familjer har skolan en tydlig kristen profil. Alla 40 lärare, varav 33 är kvinnor, är kristna. Man firar de kristna högtiderna, men även Ramadan ⁴⁾. Från 13 år har man gemensam religionsundervisning med samtal och diskussioner mellan kristna och muslimer. Vi kommer in på historieundervisningen och frågar vad de tar upp om 1900-talets historia i Europa. Talar de om förintelsen? ”Nej,” svarar rektor Aida, som kommit in till oss,"men å andra sidan nämns inte heller Palestinas historia före 1948 i de israeliska läroböckerna”. Ja, i detta land är det verkligen gott om styrd information på bägge sidor och man måste alltid fråga sig vem som står bakom informationen.
Så kommer vi in på geografiundervisningen och Aida påtalar svårigheten att undervisa om Palestina, när de ännu inte har ett erkänt land med egna gränser. Hon tar fram en karta över landet. ”Det är inte en politisk karta utan en historisk,” säger Aida. ” Den visar hela Israel och Palestina som ett enda land, som i undervisningen kallas Palestina. Givetvis undervisar vi om Israel.” ”Ja, före andra intifadan ⁵⁾ åkte vi ofta ut till städer som Tel Aviv och Haifa vid medelhavet” tillägger Liana. ”På de Israeliska kartorna och i den israeliska undervisningen finns inte Palestina. Där kallas Västbanken för Samarien och Judéen”. Inte konstigt att förståelsen för varandra inte alltid är den bästa mellan israeler och palestinier.
Sedan 1965 håller man till i nuvarande skolbyggnader. Man prövade ett tag på 1980-talet att ha både pojkar och flickor, men det skapade problem för muslimska föräldrar, som tog sina barn från skolan. Därför återgick man till att endast ta emot flickor.
Alla lärarnas löner bekostas av insamlade medel från Sverige via Svenska Jerusalemsföreningen. Driftskostnaderna i övrigt får täckas av skolavgifter och andra gåvor från olika håll. Alldeles nyligen har man invigt en ny datasal med 30 datorer och ett stort nytt kök för undervisning i hushållskunskap skall snart tas i bruk. Rektor Aida säger att de är lyckligt lottade. ”Ockupationen påverkar inte skolan idag så väldigt mycket. Det var tre år sedan den senast stängde p.g.a. oroligheter. Sedan har det varit lugnt.”
Det är verkligen en väl fungerande skola vi under en dryg timme fått besöka. Det behövs sådana här positiva berättelser som en motvikt till alla tunga berättelser vi får höra om vad ockupationen ställer till med.

¹⁾ Det finns tre flyktingläger i Betlehem idag. De har funnit där sedan kriget 1948, då palestinier tvingades fly från sina byar i nuvarande Israel. Det största lägret är Daheisha, i södra Betlehem. Sedan kommer Aida Camp, som ligger nära muren i norra Betlehem. Där är vi och har engelsklektioner på lördagarna. Och det minsta är Al’Aza, som ligger lite längre in i stan än Aida. De är alla idag mer eller mindre slumområden.

²⁾ Beit Jala är en av ”trillingstäderna” här tillsammans med Betlehem och Beit Sahour.

³⁾ Se www.jerusalemsforeningen.se

⁴⁾ Den muslimska fastemånaden

⁵⁾ Det palestinska upproret 2000-2005

Jag befinner mig i Israel och Palestina som ekumenisk följeslagare på uppdrag av Sveriges Kristna Råd och Kyrkornas Världsråd, genom det ekumeniska följeslagarprogrammet i Palestina och Israel (EAPPI) De synpunkter/reflektioner som uttrycks ovan är personliga och delas inte nödvändigtvis av mina uppdragsgivare. Om du vill publicera hela eller delar av denna artikel eller sprida den vidare, var vänlig kontakta mig [email protected] och/eller någon av de ansvariga på Sveriges Kristna Råd: Joanna Lilja ([email protected]) eller Johanna Wassholm ([email protected]).