Gunnar med Israel och Palestina i siktet

  Foto: Gunnar Stenbäck
Hamed och hans mamma

Det är lördagskväll. Tre unga killar kom körande inne i sin by, Husan. Plötsligt kommer det en militärjeep upp bakom dem och slår på sirenen. En stund senare är alla tre skjutna, en av dem mycket svårt skadad, bara någon millimeter från döden.
Vi är kallade till Beit Jalas¹⁾ sjukhus för att träffa den svårast skadade och tala med hans föräldrar. Redan entrén är fylld av folk och på varje våning är det fullt av släktingar, som väntar på att få komma in till sina anhöriga. Vi skall upp till intensivvårdsavdelningen, som tycks ha väldigt lite gemensamt med de svenska intensivvårdsavdelningar jag som sjukhuspräst besökt så ofta. Nasser vår tolk och kontaktman knackar på och talar med läkare, som släpper in oss tillsammans med pojkens föräldrar. Bakom ett skynke i ett rum för sex patienter ligger Hamed, 18 år, medtagen men i sina egna kläder.
  Foto: Gunnar Stenbäck
Skotthålen i bilens högra bakdel

För en vecka sedan hände det. När militärjeepen stoppat dem och sedan låtit dem köra vidare dök det upp soldater från sidan av vägen 50-60 meter bakom dem och sköt direkt, utan något varningsskott. Bilkarossen och sätena dämpade kulornas fart, men alla tre blev träffade. Soldaterna försvann och lämnade pojkarna. De fick hjälpa varandra till byns klinik, där de kallade på ambulans. Men ambulansen tilläts inte komma in i byn. Efter två timmars väntan tog en av föräldrarna pojkarna i sin bil och körde över några fält på en liten obevakad dålig väg den dryga sju kilometer långa vägen till Arabic society, ett sjukhus i Beit Jala för invånarna i C-området²⁾. Soldater bevakade ingången till sjukhuset, men man lyckades trots det efter ytterligare två timmar överföra dem till Beit Jalas sjukhus för operation.
    Foto: Gunnar Stenbäck
Hamed visar var han opererats       och var skottet plus splitter (kanske från bilplåten?) gått in i ryggen

Vi får tala med chefskirurgen Mahmoud Ibrahim. Han berättar: ”När Hamed kom hit hade han redan förlorat mellan 3-4 liter blod, något som i sig innebär livsfara. Kulan plus splitter hade gått in i ryggen passerat genom njuren, snuddat vid aortan och stannat i magen. Vi gav honom elva påsar blod, men vi fick vänta ett tag för vi saknade blod. Jag ringde också in en specialist på hjärtkirurgi för kulan hade stannat i bröstet nära hjärtat. När vi stoppade aortans blodflöde hade vi tjugofem minuter på oss om vi inte skulle misslyckas. Operationen gick bra och idag är Hamed utom livsfara, men har feber och vi vet inte än om hans njure klarar sig.
  Foto: Gunnar Stenbäck
                        Chefskirurgen Mahmoud

När vi kom ut från avdelningen möter vi pappan till Sma’yl,16 år, en av de andra skjutna pojkarna.  Han berättar: ”Sma’yl träffades av ett skott, som gick in i magen och ett som träffade armen. Båda kulorna är kvar i kroppen. Han har redan fått lämna sjukhuset, men skall komma tillbaka för att opereras.” Pappan fortsätter: ”I mars förra året blev Sma’yl också skjuten av soldater. Den gången träffades han i benet, när han gick ensam på vägen inne i Husan. Han är inte bra ännu efter det. Han väntar på en operation. Och så händer nu detta. Efter den händelsen förlorade jag mitt tillstånd att åka till Jerusalem. Trots att vi hade försäkring fick vi betala över 4000 NIS (= c:a 8000 Sv.kr.) för mediciner m.m. Första natten efter det att Sma’yl kommit hem från sjukhuset kom IDF³⁾ och bröt sig in hos oss. De slog honom och slog sönder gipset på hans ben för att få honom att erkänna att han kastat sten, vilket han inte gjort. Han är vår ende son.”
  Foto: Gunnar Stenbäck
Sma’yls pappa

Sma’yls pappa fortsätter: ”Efter skotten i lördags kom soldaterna tillbaka med strålkastare och lyste upp marken så att de kunde städa bort alla tecken från olyckan. IDF påstår att pojkarna försökt passera gränsen till Israel och att soldater sedan följt efter dem i flera kilometer och att de först skjutit varningsskott i luften innan de sköt mot dem.  Men vi har minst fem vittnen som kan berätta att det är helt fel. De hörde inte ett enda varningsskott utan soldaterna sköt direkt från början mot bilen. Tyvärr vågar dessa vittnen inte vittna i en rättegång för de riskerar då att förlora sina tillstånd till Jerusalem och därmed sina arbeten.”
Efter att ha sagt hej då till pojkarnas föräldrar åker jag tillsammans med Nasser ut till Husan för att se bilen och skotthålen. De vittnar om en ordentlig skottsalva bakifrån och ett par skott mot bilens ena sida. Skotten har gått igenom plåten, genom baksätet och genom framsätet. Ett skott hade tagit högre upp och gått igenom backspegeln och ut genom framrutan, d.v.s. alldeles intill förarens huvud. Hamed, som är svårast skadad satt i baksätet. De andra hade ett säte till som dämpade kulans hastighet. Hade soldaterna velat stoppa bilen hade de kunnat göra det, när de första gången stoppade den, men också senare genom att skjuta sönder däcken. Men nu sköt de rakt in i bilen, rakt mot tre unga pojkar i deras egen hemby.
            
Ett skott gick genom backspegeln ut genom framrutan                Foto: Gunnar Stenbäck
                   

     
Ett annat skott gick genom plåten, baksätet och framsätet         Foto: Gunnar Stenbäck

¹⁾ Beit Jala är den ena av de tre sammanvuxna städerna Beit Jala, Betlehem och Beit Sahour
²⁾ Genom Oslo-avtalet 1995 delades Västbanken in i område A, B och C.
A-områden har Palestinskt självstyre, B-områden har Palestinsk administration men militär kontroll, medan den Israeliska militären har total kontroll och all administration över C-områden.
³⁾ IDF är Israeli Defence Force, d.v.s. den israeliska försvarsmakten eller militären.

Jag befinner mig i Israel och Palestina som ekumenisk följeslagare på uppdrag av Sveriges Kristna Råd och Kyrkornas Världsråd, genom det Ekumeniska följeslagarprogrammet i Palestina och Israel (EAPPI). De synpunkter/reflektioner som uttrycks ovan är personliga och delas inte nödvändigtvis av mina uppdragsgivare.
Om du vill publicera hela eller delar av denna artikel eller sprida den vidare, var vänlig kontakta mig; [email protected] , och/eller någon av de ansvariga på Sveriges Kristna Råd; Joanna Lilja ([email protected]) eller Johanna Wassholm ([email protected]).

"Genom EAPPI befinner sig människor från olika delar av världen i Israel och Palestina för att stödja de som arbetar för en rättvis fred"                  
Kyrkornas Världsråd driver det internationella projektet: Ecumenical Accompaniment Programme in Palestine and Israel (EAPPI). Initiativet har tagits efter en förfrågan från kyrkoledare i Jerusalem. Programmet syftar till att genom internationell närvaro försöka dämpa våldet, ge hopp om att en fredlig lösning är möjlig, främja respekten för folkrätten och höja omvärldens medvetenhet om vad som sker. Kring den svenska insatsen i projektet, kallad SEAPPI, har ett tiotal kyrkor och kyrkorelaterade organisationer gått samman med Sveriges Kristna Råd som huvudman.