Gunnar med Israel och Palestina i siktet

Hon är 74 år. Hon är ständigt i beredskap med sin mobiltelefon, varje dag, varje natt, hela året om. Och hon har sedan 2001 flera gånger i veckan tidigt på morgonen stått vid någon vägspärr och bevittnat hur det palestinska folket förnedrats av den israeliska militären. Hannah Barag är israelisk judinna och en av förgrundsfigurerna i kvinnororganisationen Machsom Watch (www.machsomwatch.org/en ).

 Foto: Gunnar Stenbäck
                      Hannah Barag

Vi fick denna sista kursdag möta Hannah och lyssna till denna mycket färgstarka person . ”Machsom” är hebreiska och betyder ogenomträngligt hinder. Machsom Watch (MW), som bildades 2001, är en frivilligorganisation av israeliska kvinnor som har tagit på sig uppgiften att bevaka militärens vägspärrar  på den israeliska sidan. De är därmed kanske den viktigaste samarbetspartnern för EAPPI när vi står på den palestinska sidan vid vägspärrarna.  Det finns idag mer än 80 sådana på Västbanken och MW  står  vid de flesta varje dag sedan 2001. C:a 400 kvinnor gör detta utan ersättning, utan något kontor, med en organisation som är helt platt och med sin egen privata mobiltelefon som sitt arbetsredskap. Det är till dem bl.a. vi ringer när något händer vid vägspärren. De har sedan kontakter och möjlighet att på sitt språk, hebreiskan, gå vidare och trycka på för att påtala brott mot mänskliga rättigheter t.ex.
Hannah gav ett exempel på vilka svårigheter många palestinier har att leva under. En palestinsk kvinna från Betlehem gifte sig med en palestinsk man från Jerusalem c:a 1 mil bort. Han har Jerusalems ID-kort , vilket man måste ha för att som palestinier få bo i Östra Jerusalem. Om han lämnar Jerusalem mister han sitt hus och kan aldrig mer komma tillbaka. Hans fru får inget tillstånd att åka till Jerusalem. Hon är svartlistad eftersom hennes bror en gång för flera år sedan bevistade ett föredrag i en byggnad som tillhörde Hamas . Hon tog sig illegalt till Jerusalem i alla fall och flyttade till sin man. De fick ett barn som var gravt handikappat och som behövde sjukvård i den israeliska delen av  Jerusalem. Men, eftersom modern var i Jerusalem illegalt kunde hon inte hälsa på sitt barn. Pappan kunde det heller inte för då hade han förlorat sitt arbete. Den enda som kunde hälsa på barnet var mormodern som fick söka tillstånd att komma från Betlehem och passera genom vägspärren ett par timmar varje dag. Detta sker i det demokratiska landet Israel idag.
Det var mycket starkt att få lyssna till Hanna Barag.
Så avslutades  vår kurs här i Jerusalem med en gudstjänst i den lutherska evangeliska kyrkan i Gamla stan. Det var en fin stund då grupp 33 lämnade över till oss, gr. 34. Med bibelord, böner, ljuständning, sånger och symbolladdade handlingar blev vi mottagna som ”flygfärdiga” följeslagare. Vi fick våra telefoner och nycklar till lägenheterna och så fick vi ge varandra fridshälsningar för att till sist få ta emot välsignelsen.
Dagen avslutades med en middag för båda grupperna på Jerusalem hotell.
I morgon flyttar vi till Betlehem för 2½ månads tjänstgöring.

Jag befinner mig i Israel och Palestina som ekumenisk följeslagare på uppdrag av Sveriges Kristna Råd och Kyrkornas Världsråd, genom det ekumeniska följeslagarprogrammet i Palestina och Israel (EAPPI) De synpunkter/reflektioner som uttrycks ovan är personliga och delas inte nödvändigtvis av mina uppdragsgivare. Om du vill publicera hela eller delar av denna artikel eller sprida den vidare, var vänlig kontakta mig ([email protected]) och/eller någon av de ansvariga på Sveriges Kristna Råd: Joanna Lilja ([email protected]) eller Johanna Wassholm ([email protected]).