Fredag i Jerusalem
”Det finns ingen bland oss palestinier, som är lycklig”. Orden kommer från en gammal man jag satt ner och pratade med i Gamla stans arabiska kvarteren i i Jerusalem. Visst var det ett tillspetsat uttryck, men röjer ändå vad de flesta palestinier känner. Trots detta möter vi så mycket vänlighet och tacksamhet. Mannen fortsätter: ”Vi önskar alla fred, men det gör tydligen inte Israel” Det får stå för honom, men jag kände nödropet i hans röst. Och han fortsatte: ”Vi tackar er för att ni är här!”
Jag är alltså tillbaka i Jerusalem. Ligger på min säng i gästhemmet och hela luften fylls av böneutroparna från flera minareter. Det är fredag kväll, muslimernas helgdag, men samtidigt början på judarnas sabbat . Att det var muslimernas helgdag kunde vi inte undgå att märka redan på morgonen, när vi skulle ta oss från Betlehem till Jerusalem genom ”vår” Checkpoint 300. Trots att muslimerna är lediga så var kön lång och trängseln stor. Idag var det mest äldre män och kvinnor, som finklädda var på väg till Al-Aksamoskén på tempelplatsen. Det var nyttigt att ända in på skinnet få känna på palestiniernas vardag, när vi föstes och armbågades framåt i snigelfart . Skulle djuren i Sverige behandlas på det sätt som människor behandlas där i båsen skulle det bli ett väldigt liv. Något hundratal meter från oss passerade turister i sin buss. Det tog några minuter för dem medan passagen, där vi gick, idag tog 1 tim. Resan från Betlehem, som skulle kunnat gå på 20 minuter tog 1 tim och 50 minuter. Och då har palestinierna kanske kommit från byar en bra bit från Betlehem med ytterligare vägspärrar. De kanske startade 1 tim före oss. 2½ timmars resa och förnedring för att komma till moskén. Hur många svenskar gör den resan varje vecka för att komma till kyrkan på söndagen? Under min rundvandring såg jag ena stunden muslimer som knäböjde mitt på trottoaren vända mot Mecca för att be, för att nästa stund vara framme vid Västra muren eller Klagomuren och uppleva när mängder av judar, gamla och unga, med extatisk sång och dans firade att deras sabbat började. Det är verkligen en religionernas och kulturernas smältdegel denna stad och detta land.
Nu skall vi vara här för fortsatt kurs t.o.m. tisdag. På onsdag börjar ”allvaret”
Jag befinner mig i Israel och Palestina som ekumenisk följeslagare på uppdrag av Sveriges Kristna Råd och Kyrkornas Världsråd, genom det ekumeniska följeslagarprogrammet i Palestina och Israel (EAPPI) De synpunkter/reflektioner som uttrycks ovan är personliga och delas inte nödvändigtvis av mina uppdragsgivare. Om du vill publicera hela eller delar av denna artikel eller sprida den vidare, var vänlig kontakta mig ([email protected]) och/eller någon av de ansvariga på Sveriges Kristna Råd: Joanna Lilja ([email protected]) eller Johanna Wassholm ([email protected]).
Av en slump hittade jag din blogg. Tack för att du ställer upp för de utsatta människorna i det heliga landet.
Funderade just idag på om du skulle få uppleva sabbaten vid klagomuren redan idag. Jag var där när jag senast var i Jerusalem och såg alla männen som kom dansandes mot muren.
Hoppas du känner att Betlehem är den plats du vill vara på nu och att du känner dig tillräckligt förberedd.Stor kram från mig i kalla Göteborg(vi har mellan -10&-15...!)!
