Gunnar med Israel och Palestina i siktet

Ännu en underbar sommardag med starka intryck.
Det första var att vi fick fira mässa med syrisk-katolska församlingen, som har sin kyrka i vårt gästhus. En stark upplevelse, där jag trots arameiskan kunde följa med tack vare att mässans struktur var den samma som i vår mässa hemma. Men det största var att vi fick dela nattvarden med dem och ta emot bröd och vin, trots att den syrisk-katolska kyrkan är en del av den romersk-katolska kyrkan, som inte brukar tillåta det.
Den andra starka upplevelsen idag var mötet med Angela Godfrey från ICAHD (the Israeli Committee Against Home Demolitions, http://www.icahd.org/eng/ ) och den resa vi fick göra med henne som guide.
Angela är en Israel med en judisk pappa och en kristen mamma. Hennes mamma hade som sjuksköterska vårdat offren för Förintelsen. Hon hade senare, som vuxen, bott i Syd-Afrika under apartheidregimen, men har bott i Israel de sedan 1981 och är nu mycket aktiv i motståndet mot ockupationen av Västbanken och Östra Jerusalem. Hon gav oss först en briefing om bosättningarna innan hon tog oss med på en flera timmars rundresa runtom i Östra Jerusalem och ut på Västbanken.
För mig var det något av en chock att åka gamla Jerikovägen ut till Abu Dis och finna att vägen helt var avklippt av den avskyvärda muren. Men nästan ännu värre var det att se den tidigare så vackra Juda öken på väg ner mot Jeriko vara bebyggd med en helt ny modern stad, Ma’ale Adomim, som är en illegal bosättning på 37000 inv. Målet är att den skall växa till 70000 inv. På vägen dit såg vi några kvarvarande beduintält, som har rivningsorder på sig.
Ma’ale Adomim är, liksom Har Homa utanför Betlehem m.fl. andra nya bosättningar, en ekonomisk bosättning. Det betyder att husen är kraftigt subventionerade av staten Israel liksom hyrorna och lånen de första fem åren. De som bor där har alltså inte den religiösa motivering att bo där, som de ortodoxa judarna i vissa andra bosättningar har. Bosättningen är byggd på stulen Palestinsk mark, vilket de flesta av de som bor där inte har en aning om eller inte vill veta.
Med alla dessa nya bosättningar, från Gilo och Har Homa vid Betlehem i söder till Ma’ale Adomim och upp mot Ramallah i norr, bygger Israel ett nätverk, som mer och mer stryper alla livsmöjligheter för de palestinska byar som ligger klämda däremellan. Och så använder man dem som ”facts on the ground” vid eventuella nya förhandlingar. Men dessa förhandlingar kan, enligt Israel, bara gälla Västbanken, inte Östra Jerusalem, som man helt frankt, mot FN och mot hela världssamfundet, har annekterat och därmed ser som en del av Israel.
Angela menar att det som sker här med palestinierna är värre än det som skedde med de svarta under apartheidtiden i Syd-Afrika. "Där hade de svarta oftast arbete även om det var dåligt betalt. Här lämnas palestinierna åt en oerhört hög arbetslöshet. Där bombade man inte städer och byar samman, vilket sker här i Gaza och tidigare på hela Västbanken"
Angela och ICAHD är ännu en röst israelisk röst, som liksom palestinierna, vädjar om en internationell bojkott av Israel.
Ja, det var en ganska innehållsrik och omtumlande dag. Att det bara är en vecka sedan vi lämnade Sverige kan ingen av oss fatta.

Jag befinner mig i Israel och Palestina som ekumenisk följeslagare på uppdrag av Sveriges Kristna Råd och Kyrkornas Världsråd, genom det ekumeniska följeslagarprogrammet i Palestina och Israel (EAPPI) De synpunkter/reflektioner som uttrycks ovan är personliga och delas inte nödvändigtvis av mina uppdragsgivare. Om du vill publicera hela eller delar av denna artikel eller sprida den vidare, var vänlig kontakta mig ([email protected]) och/eller någon av de ansvariga på Sveriges Kristna Råd: Joanna Lilja ([email protected]) eller Johanna Wassholm ([email protected]).