Gunnar med Israel och Palestina i siktet

  Foto: Gunnar Stenbäck
Kvinnan på bilden är i ungefär samma ålder men har inget
att göra med kvinnan jag berättar om.

De var närmare åttio,  finklädda och skulle till al-Aksamoskén i Jerusalem för fredagens bön. Hon gick med käpp. Men det gamla paret kom tillbaka från metalldetektorerna vid ”Vägspärr300”. De hade båda tillstånd, men hon fick inte passera.

På vägen tillbaka in i Betlehem kom de till mig för att berätta. Hon med gråten i halsen, Han med en allvarlig min. De kunde bara några få ord på engelska, men jag fattade snart vad de menade och fick en annan man att tolka. De hade alltså giltigt tillstånd båda två att åka till Jerusalem, men hon hade en inopererad höftled av någon metall, som gav utslag i metalldetektorn. Och eftersom hon inte hade ett särskilt tillstånd från en läkare att få passera tillsammans med sin höft så blev hon nekad att få komma till moskén i Jerusalem och be. Det kunde ju vara ett vapen hon hade i sin höft, denna gamla, haltande kvinna. Så oerhört förnedrande och inhumant!

Denna lilla, men ack så viktiga händelse, säger mig att palestinierna lider, men också att israelerna lider. Vad gör denna konflikt med dessa folk?  Å ena sidan stängs det stora flertalet av palestinierna ute från direktkontakt med yttervärlden med ökad hopplöshet, frustration och explosionsrisk som följ. Å andra sidan lider israelerna av en inlärd skräck, som får dem att se terrorister även i ett nyfött barn eller i en gammal haltande kvinna, som knappt kan ta sig fram av sig själv.
  Foto: Gunnar Stenbäck
Ung soldat med fingret på avtryckaren

Jag har sett det så många gånger redan. Rädslan i den 17-18-årige soldatens ögon där han står med sin k-pist i högsta hugg inför obeväpnade främlingar. Många av dessa unga soldater avskyr vad de tvingas göra i sin militärtjänst. Men de lyder bara order och gör det ju för sitt land. Jag tror att antingen måste man inta en hård yta och sluta att reflektera eller så gråter man sig till sömns om kvällarna. En av våra koordinatorer härnere berättade att soldaterna den sista dagen av sin tjänstgöring erbjuds en kort debriefing medan familjen väntar utanför! Då är de säkert väldigt motiverade för debriefing. Vad vi också ofta får höra här är att väldigt många israeliska ungdomar efter slutad militärtjänst¹⁾ ger sig av på en lång utlandsresa, liksom våra ungdomar efter studenten ofta gör. Och att det är vanligt att de israeliska f.d. soldaterna åker till Indien för att med droger försöka förtränga vad de varit med om. De som verkligen vågar visa sina reaktioner och bryta med militärtjänsten står inte högt i kurs hos övriga israeler. Vi har mött en av dem i organisationen ”Breaking the silence”, avhoppade militära befäl som reagerat och tagit avstånd från ockupationen²⁾.
Ja, detta är verkligen en smärtsam frågeställning: ”Vad gör konflikten med dessa människor på båda sidor?”  En frågeställning som jag vänder till ett påstående: ”Konflikten traumatiserar otroligt många och skadar dem alla.”
Kyrie eleison!! Herre, förbarma dig!

¹⁾ Obligatorisk militärtjänst för alla, pojkar  år och flickor två år. Undantag: de mest ortodoxa judarna och de som har medicinska skäl att inte göra militärtjänst
²⁾ Se www.shovrimshtika.org/index_e.asp . Läs också http://www.refusersolidarity.net/

Jag befinner mig i Israel och Palestina som ekumenisk följeslagare på uppdrag av Sveriges Kristna Råd och Kyrkornas Världsråd, genom det Ekumeniska följeslagarprogrammet i Palestina och Israel (EAPPI). De synpunkter/reflektioner som uttrycks ovan är personliga och delas inte nödvändigtvis av mina uppdragsgivare.
Om du vill publicera hela eller delar av denna artikel eller sprida den vidare, var vänlig kontakta mig; [email protected], och/eller någon av de ansvariga på Sveriges Kristna Råd; Joanna Lilja ([email protected]) eller Johanna Wassholm ([email protected]).

"Genom EAPPI befinner sig människor från olika delar av världen i Israel och Palestina för att stödja de som arbetar för en rättvis fred"                  
Kyrkornas Världsråd driver det internationella projektet: Ecumenical Accompaniment Programme in Palestine and Israel (EAPPI). Initiativet har tagits efter en förfrågan från kyrkoledare i Jerusalem. Programmet syftar till att genom internationell närvaro försöka dämpa våldet, ge hopp om att en fredlig lösning är möjlig, främja respekten för folkrätten och höja omvärldens medvetenhet om vad som sker. Kring den svenska insatsen i projektet, kallad SEAPPI, har ett tiotal kyrkor och kyrkorelaterade organisationer gått samman med Sveriges Kristna Råd som huvudman.

http://bloggar.se/om/israel