Återigen byggs en olaglig mur.
Foto: Gunnar Stenbäck
Olivträd skövlas för att lämna plats för muren
Hon fick veta det via ett telefonsamtal till sin rektorsexpedition. ”De har börjat gräva bland dina olivträd med en grävskopa nu”. Grace Napoleon Abumuhor, rektor vid ”The Jerusalem School” i Beit Jala har slängt sig i bilen. Med egna ögon får hon se hur grävskopan går fram som en ångvält och rycker upp många hundra år gamla olivträd från hennes och hennes förfäders olivlundar.
Vi har varit här sedan tidig morgon för att bevittna hur anläggningsarbetare med militärens och gränspolisens hjälp öppnar en bred gata genom olivlundar och trädgårdar för att bygga ännu en bit av den mur som skiljer folk från folk. I dalgången går den stora vägen, "gräddfilen" för bosättare från Efrata, Neve Daniel, Tekoa m.fl. israeliska bosättningar på palestinsk mark, som gör att de räknar sig som Jerusalems södra förorter. Här i Beit Jala går den genom en tunnel, men norr om tunneln passerar vägen på behörigt avstånd Beit Jalas palestinska bebyggelse på båda sidor. 
Foto: Gunnar Stenbäck
Vägen från Jerusalem söderut mot tunneln
Redan 2004 ville Israel fortsätta att bygga på den mur som sedan dess finns på ena sidan vägen, men beslutet överklagades av de boende. Nu har tydligen högsta domstolen gett bygget godkänt, så nu fortsätter byggandet av den förhatliga muren. Varför? Av säkerhetsskäl, för att skydda den israeliska befolkning? Visserligen hände det att de blev beskjutna här för några år sedan, men inte de senaste åren, trots att det inte funnits någon mur. Och även om det byggs en mur kan den som vill skjuta från höjderna runt omkring. Israelerna kan ju sluta att använda vägen om de anser det är farligt istället för att separera palestinier från palestiner och landägare från deras land. Detta är ju trots allt helt och hållet palestinskt land, även om det sedan 1967 är ockuperat av Israel. Det hindrar dock inte militären att förklara området närmast vägen som ett militärt skyddat område. 
Foto: Gunnar Stenbäck
Utanför barnfamiljens hus.
Muren skall gå mellan det grävda och huset på planen.
Därför skövlar de olivlundar. Därför klipper de av tillfarten till småbarnsfamiljens villa och bygger muren tre meter från deras yttervägg så att fyra femtedelar av trädgården hamnar på andra sidan muren. Därför förlorar Grace ytterligare 5-6 dunum1) land med olivlundar, utöver de 18 dunum hon förlorade för några år sedan, när de på andra sidan berget började röja för muren första gången.
Foto: Gunnar Stenbäck Foto: Phil Lucas
Foto: Gunnar Stenbäck
Militärens aktion speglad i dessa tre bilder
Vi är ett antal internationella, som tillsammans med palestinier ville visa vår solidaritet med de drabbade familjerna genom att försöka stoppa grävskopan. Som ett brev på posten dyker det upp soldater och gränspolis från ingenstans. Demonstrationen går helt fredligt till väga. Ingen stenkastning, men väl sittstrejk från flera demonstranters sida. Vi följeslagare står på lite avstånd och fotograferar hela aktionen. Med ”halvmilt” våld lyfter de helt enkelt bort de som inte går frivilligt. Kvar står frågan: Vad ger Israel rätt att bygga en mur som skiljer palestinier från palestinier långt in på ockuperad mark? Svaret är att militären gång efter gång skapar sina egna lagar. ”Enligt militärorder” och så visar de upp ett papper från någon lokal kommendant, som i realiteten inte får ifrågasättas även om man till en stor kostnad kan försöka överklaga varje beslut. Varför denna maktfullkomlighet? P.g.a. säkerhetsskäl. Med det argumentet gör israelisk militär och polis vad den vill.
Foto: Gunnar Stenbäck
Grace vid sin olivlund som nu skövlas.
Grace tar oss med i sin bil och kör oss till andra sidan av bergstoppen i Beit Jala, bakom Arabic Society Hospital. Där förstörde Israel redan för några år sedan 200 olivträd på hennes mark och nu håller en grävmaskin också här på att röja bland de kvarvarande olivträden för fortsättningen på muren. ”Träden här skötte min pappa mer ömsint än han skötte om sina döttrar. Det är väl att han och mamma slipper att uppleva detta. Allt vårt land försvinner”, säger Grace med gråten i halsen och pekar upp mot grävskopan. Och vi ser att största delen av hennes land kommer att hamna utanför muren. Resten kommer att hamna i en smal remsa mellan muren och sjukhusmuren och den marken kommer förmodligen att förklaras vara militärt område med förbud att beträda.
Till den mark man räknar som sitt land lägger nu Israel genom förlängningen av muren ytterligare en jättestor dalgång full av olivlundar, den mellan Gilo och Beit Jala. Detta trots att det helt klart strider mot IV:e Genèvekonventionen, som reglerar vad en ockupationsmakt får och inte får göra på ockuperad mark2).
1) En dunum =1/10 av ett hektar, d.v.s. c:a 1000 m2
2) IV:e Genèvekonventionen, art. 53: ”Varje form av förstörelse från ockupationsmaktens sida när det gäller egendom eller personliga tillhörigheter, som individuellt eller kooperativt tillhör privatpersoner eller staten eller andra allmänna myndigheter, är förbjuden med undantag av sådan förstörelse som är befogad utifrån absolut nödvändiga militära operationer.”
Jag befinner mig i Israel och Palestina som ekumenisk följeslagare på uppdrag av Sveriges Kristna Råd och Kyrkornas Världsråd, genom det Ekumeniska följeslagarprogrammet i Palestina och Israel (EAPPI). De synpunkter/reflektioner som uttrycks ovan är personliga och delas inte nödvändigtvis av mina uppdragsgivare.
Om du vill publicera hela eller delar av denna artikel eller sprida den vidare, var vänlig kontakta mig; [email protected] , och/eller någon av de ansvariga på Sveriges Kristna Råd; Joanna Lilja ([email protected]) eller Johanna Wassholm ([email protected]).
"Genom EAPPI befinner sig människor från olika delar av världen i Israel och Palestina för att stödja de som arbetar för en rättvis fred"
Kyrkornas Världsråd driver det internationella projektet: Ecumenical Accompaniment Programme in Palestine and Israel (EAPPI). Initiativet har tagits efter en förfrågan från kyrkoledare i Jerusalem. Programmet syftar till att genom internationell närvaro försöka dämpa våldet, ge hopp om att en fredlig lösning är möjlig, främja respekten för folkrätten och höja omvärldens medvetenhet om vad som sker. Kring den svenska insatsen i projektet, kallad SEAPPI, har ett tiotal kyrkor och kyrkorelaterade organisationer gått samman med Sveriges Kristna Råd som huvudman.
Å, det är fruktansvärt, hur kan det få fortgå? Jag lider med de drabbade palestinierna och med de stackars israeliska soldaterna som inte förstår bättre än att lyda dessa hemska order uppifrån. Herre förbarma dig över dessa folk!
Bloggposten nämner inte vilken ersättning Grace får för landet och träden som exproprierats.
Skyddsbarriären har bevisligen räddat många civila israelers och palestiniers liv. Det är en underlig värdering att olivträd är viktigare än människoliv.
"Detta är ju trots allt helt och hållet palestinskt land,..."
Land kan ha en politisk tillhörighet, men inte en etnisk identitet. De privata ägarnas etnicitet och landets politiska tillhörighet är två helt skilda saker, som inte bör blandas ihop.
Jämför Åland - området är finskt, trots att det ägs och bebos av etniska svenskar. Att påstå att Åland är "helt och hållet svenskt land" skulle vara felaktigt. Den finska politiska tillhörigheten påverkar inte de enskilda etniska svenskarnas privata landinnehav, och vice versa.
En del av landet i Judeen och Samarien har alltid ägts av judar, araber, samaritaner, kristna kloster, turkar, bedouiner och andra etniska grupper. De har ägt sina jordbitar under många olika politiska förordningar. Fram till 1917 var området helt klart ottomanskt. Sedan dess har det omväxlande stått under internationella mandatförordningar, ockupation, annekterats av Jordanien, och sedan 1967 stått under israelisk ockupation. Landets nuvarande politiska tillhörighet och juridiska status är starkt omtvistad. Vad som är helt klart är att landet ALDRIG varit palestinskt, eftersom någon palestinsk statsbildning aldrig har existerat.
Den falska logiska länken mellan de privata ägarnas etnicitet och landets politiska tillhörighet är ett centralt motiv i palestinsk desinformation. Jag beklagar att Svenska Kyrkans representant på platsen fallit i fällan.
Utöver det, så uppmärksammar jag med glädje helgarderingen "soldater och gränspolis." Det är inte svårt att se skillnad - gränspolisens fordon har röda registreringsskyltar och uniformerna har en annorlunda grön nyans än IDFs. Insignia och vapen skiljer också.
G. Tikotzinsky: Hmm, fel att jämföra med Åland. Där bor ålänningar där majoriteten har en identitet som först ålänningar, sedan finländare. I det här fallet är det nog du som måste kolla upp fakta. Må väl och lägg energi på rätt saker i livet!
