Gunnar med Israel och Palestina i siktet

 Foto: Gunnar Stenbäck
                      Demonstrationståget

Vi möter dem när de kommer ut från moskén. Det märks i byn att det är fredag, muslimernas helgdag. Vi är i byn Umm Salamona/Al Massarah och liksom varje fredag är det dags för demonstration.
Vi blir körda i taxi c:a en mil söderut  och befinner oss i  områdeC ¹⁾. Vi passerar den stora israeliska bosättningen ²⁾ Efrat. Taxin kan inte köra in på den vanliga byvägen för den är blockerad av israeliska militärbilar. Istället får vi ta in på en liten bedrövlig grusväg, som leder oss in i byn och vi åker längs huvudgatan till andra änden av denna by, som egentligen är två byar. Där strömmar männen ut ur moskén och en del andra har liksom vi kommit utifrån. Några är internationella. Flera är israeler, som tagit sig från Tel Aviv och Jerusalem ut hit för att delta i demonstrationen. Varje fredag sedan tre år tillbaka har man demonstrerat i byn. Anledningen är att Israel planerar att bygg en mur mellan byn och bosättningen på byns mark. Stora arealer av byns åkermark kommer att försvinna och vägen till Betlehem kommer att skäras av med en vägspärr, med allt vad det innebär av krav på tillstånd, väntetider, trakasserier m.m.

 Foto: Gunnar Stenbäck
                     Mahmoud

Vi möter Mahmoud, byns talesman och ledare för demonstrationerna. Han verkar trött och stressad när han berättar för oss att militären varit inne i tre hem den gångna natten. Inte för att arrestera någon utan bara för att skrämma folk till passivitet. I ett av hemmen hade de sagt: ”Slutar ni inte att demonstrera kommer ett barn att dödas.”
Folk samlas till demonstration. Mahmoud talar och alla lyssnar. Han uppmanar alla att uppträda lugnt utan några som helst provokationer. Detta skall vara en ickevåldsmanifestation. Så börjar musiken ljuda rytmiskt. Ungdomar går i täten med trummor och olika rytminstrument. Vi ansluter sist i ledet och är där för att visa solidaritet med folket i deras kamp mot ockupationen och mot muren. Demonstrationsvägen är dryga kilometern och många i byn verkar ha skrämts till att stanna hemma. De står vid sina hus, hela familjer, och deltar i protesten därifrån. Nu närmar vi oss slutet av byn där vi sett militärbilarna tidigare. På flera hustak ser vi beväpnad militär och därframme möter oss taggtrådsspärr och ett massivt led av militärer. Vi följeslagare håller oss på lite avstånd där bak. Vi vet att militären ofta använder ljudbomber och tårgas för att skingra demonstrationer. Om det händer skall vi snabbt ta oss till sidan. Det har vi blivit lärda. Folk kommer att öppna sina hem för att ta emot oss. Men demonstrationen fortsätter helt fredligt ända fram till militären.
 Foto: Gunnar Stenbäck
Demonstrationståget vid militärens spärr

Där stannar man och Mahmoud håller ett tal mot planeringen av muren, både på arabiska och på engelska och han avslutar med att återigen vädja till alla att nu lugnt och sansat upplösa demonstrationen och gå tillbaka hem. Han vill inte se att någon kastar sten mot militären, vilket händer att barn gör. Det kan räcka med att ett barn tar upp en sten för att militären skall svara med tårgas.
Tänk att ett barn kan skrämma tungt beväpnad militär. Så blev också Gud ett barn en gång här i Betlehem och det barnet skrämmer alltid maktens och våldets människor, för barnet kommer med en annan sorts makt: kärlekens makt, som kan befria.
Dagens demonstration blev en värdig manifestation för fred och ickevåld, mot ockupation och mot alla former av murar mellan människor.
 Foto: Gunnar Stenbäck
            Spanande militärer på taken

¹⁾ I Osloavtalet under 1995 delades Västbanken in i område A, B och C. A innebär palestinskt självstyre och omfattar de större städerna. B innebär palestinsk administration under israelisk militär suveränitet. C innebär att den israelsiska militären har den totala kontrollen, även över administrationen.
²⁾ Bosättning på ockuperat område är en olaglig bebyggelse enligt Genèvekonventionens IV:e artikel. Den kan vara liten och den kan som här i Efrat vara stor som en stad.

Jag befinner mig i Israel och Palestina som ekumenisk följeslagare på uppdrag av Sveriges Kristna Råd och Kyrkornas Världsråd, genom det Ekumeniska följeslagarprogrammet i Palestina och Israel (EAPPI). De synpunkter/reflektioner som uttrycks ovan är personliga och delas inte nödvändigtvis av mina uppdragsgivare.
Om du vill publicera hela eller delar av denna artikel eller sprida den vidare, var vänlig kontakta mig;
[email protected], och/eller någon av de ansvariga på Sveriges Kristna Råd; Joanna Lilja ([email protected]) eller Johanna Wassholm ([email protected]).

<a title="Bloggar om Israel" href="http://bloggar.se/om/israel">Bloggar om Israel</a>