Att leva i Mellanöstern
Om kulturmöte har denna dags förmiddag handlat i vår utbildning. Håkan Sandvik, präst i Sv. Kyrkan som levt länge i Mellanöstern, delade med sig av sin erfarenhet på ett väldigt bra sätt. Han ville göra oss medvetna om att vi alltid möter nya kulturer med våra personliga glasögon på oss. De påverkar oss hur vi ser och hur vi uppfattar det vi ser och möter. Han poängterade också att den stora utmaningen för oss blir att förstå varför de olika sidornas aktörer i konflikten gör det de gör och tänker det de tänker. Att förstå är något annat än att acceptera.
Mycket bra förmiddag.
På eftermiddagen fick vi på nytt undervisning i den följeslagarmetod som EAPPI (www.skr.org/seappi) praktiserar
Den handlar om preventiv närvaro med syfte att: 1. öka handlingsutrymmet för civila och för alla som kämpar för fred, 2. Inge hopp genom vår närvaro, 3. Bryta tystnaden om det som sker och stödja förändringsarbetet i riktning mot att följa folkrätten och de mänskliga rättigheterna. (www.manskligarattigheter.gov.se/extra/pod/?module_instance=3&navid=65) Programmet stödjer tredje part i konflikten, d.v.s. externa parter, som utan egetintresse vill arbeta för en lösning av konflikten. För oss som följeslagare gäller det att inte falla i något av de båda diken, som lurar vid sidana av programmets väg. Det första diket är "Kolsupardiket", d.v.s. att betrakta båda sidor som lika goda kålsupare. Det anda diket är att välja sida. Som följeslagare skall vi alltid försöka vara opartiska i konflikten. Däremot skall vi alltid reagera på brott mot folkrätten och mot de mänskliga rättigheterna.
Vi fortsatte dagen genom att besöka UD och få en genomgång av dess arbete i Israel och i Palestina och deras syn på konflikten idag
Vi avslutade med en härlig middag på en libanesisk restaurant, ett mycket gott slut på ännu en innehållsrik dag
