”Frihet är det bästa ting, som sökas kan all världen kring”

   Foto: Gunnar Stenbäck
Det första man ser i receptionen i Ibdaa center är Olof Palme

Receptionen liknar en hotellreception med mängder av sportpokaler på hyllorna. På hedersplats hänger ett porträtt av Olof Palme och bredvid står ”Unga örnars”1) standar. Men vi är inte på ett hotell. Vi är i flyktinglägret Daheishas2)  allaktivitetshus ”Ibdaa center”,  och vi får snart se en annan sida av denna detta gamla läger.

Vi kom helt oanmälda och fick därför vänta en halvtimme innan en mycket sömnig Jihad Rahmadan, som skulle visa oss runt,  kom. Han blev väckt av receptionisten  tots att kl. var halv tio och var mer än trött p.g.a. en hård dag igår.
  Foto: Gunnar Stenbäck
Jihad Rahmadan, vår ciceron


Efter en stark kopp arabiskt kaffe och ett par cigaretter tar oss Jihad ut på en rundvandring i lägret och började berätta: ” Mina morföräldrar kom till lägret direkt efter ’Naqba”’ den stora katastrofen, eller som israelerna kallar det ’befrielsekriget’. De hade förlorat sitt hem i Jresh i Jerusalem tolv kilometer bort. Röda korset ordnade då ett tältläger, som de trodde skulle behövas i något halvår. När det drog ut på tiden lämnade man över lägret till UNRWA3).
  Foto från 50-talet fotograferat av: Gunnar Stenbäck
Daheisha som tältäger 1950

En fruktansvärt hård vinter 1952 med kraftiga stormar och kyla innebar att många flyktingar dog. UNWRA beslöt då att börja uppföra små hus bestående av ett rum på 9x9 meter för varje familj. Familjerna bestod på den tiden av i genomsnitt drygt sex personer. Toaletter eller dass fanns inte i huset utan 25 familjer fick samsas om ett dass. Inte förrän 1976 fick varje familj en toalett.
  Foto: Gunnar Stenbäck
Stenhus från 50-talet 9x9 meter för en familj

1967 års krig, som följdes av Israels ockupation, ledde till ytterligare stora problem. Man hade 24 timmars utegångsförbud i perioder. 1991 varade ett sådant i 49 dagar.
Ofta gjorde man arresteringsraider. ”Jag blev själv arresterad i tio dagar utan att ens ha kastat en sten”, berättar Jihad.
  Foto: Från ett foto från andra intifadan:
Jihad står som fjärde fånge från vänster                               Gunnar Stenbäck


Vid flera tillfällen under de båda intifadorna4) utförde israelisk militär rivningar av hus här som repressalier mot t.ex. en självmordsbombares hus. De sprängde helt enkelt huset i luften och då var det inte bara familjen som drabbades. Eftersom husen ligger så tätt här förstördes ofta flera angränsande hus. Ni kan se här,” säger Jihad och pekar mot en tom där angränsande hus håller på att renoveras, eller snarare lagas.
  Foto: Gunnar Stenbäck
Husen ligger tätt här

Vi vandrar vidare genom de trånga och ruffiga små gränderna. Här bor 12.000 invånare på en halv kvadratkilometer. Alla flyktingläger lyder under UNRWAs administration och får alltså inga pengar från den palestinska administrationen eller från staden Betlehem i Daheishas fall, ännu mindre från staten Israel, som skapat flyktingsituationen. I lägret finns det en sjukvårdsklinik med en läkare, som  tar emot 280 patienter per dag i genomsnitt. Det finns två skolor, en för pojkar och en för flickor, med 2600 elever i klasser på mellan 45-50 elever. Den enda plats barnen har att leka på är de smala gränderna. Inte en enda grön plätt finns i lägret. Här bor man så tätt attdet inte kan bli fråga om något privatliv. Alla känner varandra. Alla vet allt om de andra.
  Foto: Gunnar Stenbäck
Bristfällig infrastruktur

Ett stort problem i lägret är vattenförsörjningen. Under sommaren kan det vara långa perioder utan vatten och på vintern händer det ofta att man är utan el. Delvis beroende på bräckliga infrastrukturer, delvis beroende på att väldigt många familjer lever under ofantliga skuldbördor, som de inte klarar av att betala av på varför t.ex. elen bryts av. Här lever man under 64% arbetslöshet.
Jihad, som håller på att utbilda sig till sjuksköterska på Caritas Baby Hospital4): ”P.g.a. att jag är född i lägret kommer jag alltid att räknas och räkna mig som flykting. Om jag gifter mig och får barn kommer mina barn att räknas som flyktingar, oavsett om vi flyttar ut härifrån. Det är inte i första hand fråga om mark, det är inte fråga om religion. Det är frågan om frihet och jämlikhet. Jag varken kan eller vill återvända till den mark, som en gång var mina morföräldrars. Det enda jag längtar efter är frihet. Den dag då jag får tillbaka friheten att återvända och röra mig fritt i landet och ut i världen, den dag då jag får tillbaka min värdighet som människa och behandlas lika med israeler och alla andra, den dagen upphör jag att vara en flykting. Men inte förrän då. Jag har en vän i Sverige. Han berättar att han kan röra sig fritt vart han vill och bosätta sig vart han vill. Men inte förrän den dagen, säger han, då jag får tillbaka rätten att återvända till mina fäders by upphör jag att vara en flykting. Lösningen för oss flyktingar är frihet och jämlikhet.”
Biskop Tomas’ ord från 1500-talet  är verkligen lika giltiga idag som då: ”Frihet är det bästa ting, som sökas kan all världen kring”.

 

1) En självständig barn- och ungdomsorganisation inom svensk arbetarrörelse.
2)
Daheisha camp är det största av Betlehems flyktingläger och det tredje största på Västbanken. Det största finns i Nablus och det näst största i Jeriko.
3)
UNRWA = United Nations Relief and Works Agency. FNs flyktingorgan för Palestinska flyktingar I Mellanöstern
4)
Ett sjukhus som ligger nära där vi bor i Betlehem. Läs om det i min bloggartikel ”Ett positivt besök” den 19 jan. 2010

 

Jag befinner mig i Israel och Palestina som ekumenisk följeslagare på uppdrag av Sveriges Kristna Råd och Kyrkornas Världsråd, genom det Ekumeniska följeslagarprogrammet i Palestina och Israel (EAPPI). De synpunkter/reflektioner som uttrycks ovan är personliga och delas inte nödvändigtvis av mina uppdragsgivare. Om du vill publicera hela eller delar av denna artikel eller sprida den vidare, var vänlig kontakta mig; [email protected],  och/eller någon av de ansvariga på Sveriges Kristna Råd; Joanna Lilja ([email protected]) eller Johanna Wassholm ([email protected]).

 

 

"Genom EAPPI befinner sig människor från olika delar av världen i Israel och Palestina för att stödja de som arbetar för en rättvis fred"
Kyrkornas Världsråd driver det internationella projektet: Ecumenical Accompaniment Programme in Palestine and Israel (EAPPI). Initiativet har tagits efter en förfrågan från kyrkoledare i Jerusalem. Programmet syftar till att genom internationell närvaro försöka dämpa våldet, ge hopp om att en fredlig lösning är möjlig, främja respekten för folkrätten och höja omvärldens medvetenhet om vad som sker. Kring den svenska insatsen i projektet, kallad SEAPPI, har ett tiotal kyrkor och kyrkorelaterade organisationer gått samman med Sveriges Kristna Råd som huvudman.


Kommentarer
Postat av: G. Tikotzinsky

"ännu mindre från staten Israel, som skapat flyktingsituationen."



Israel har investerat mycket pengar i infrastruktur för de palestinska flyktingarna, som de ibland vägrat att ta emot. Tex så byggde Israel permanenta bostäder, som flyktingarna och deras ättlingar vägrat att flytta in i. Om du åker från Tulkarm till Shkhem (Nablus) kan du se ett sådant stort, tomt, bostadsområde norr om vägen. Vidare har Israel satsat mycket pengar på sjukvård och utbildning. Tex stiftade Israel 8 universitet i Gaza, Judeen och Samarien. Det är 8 fler än Jordanien och Egypten stiftade när de styrde områdena 1948-67.



Gunnar, du skrev i en kommentar till föregående bloggpost att du är politiskt neutral. Tydligen gäller inte det din historietolkning.



Staten Israel har inte skapat flyktingsituationen. Dagens flyktingsituation är ett resultat av arabstaternas uttalade policy att inte integrera palestinska flyktingar eller deras ättlingar i sina samhällen. Jämför Libanons apartheid-lagar med yrkesförbud och bostadsförbud för palestinier födda i Libanon. FN har också en stor skuld i dagens flyktingsituation genom att palestinierna som enda folk i världen ärver sin flyktingstatus. Utan denna arvsrätt hade problemet för länge sedan kunnat vara löst.



Vad gäller den 12-åriga pojken: Jag är helt säker på att de israeliska myndigheter som håller pojken fängslad redan känner till hans namn. Hur i all världen skulle det störa om människorättsorganisationer fick hans namn för att kolla upp historien? Din totala brist på intresse att kolla upp en så allvarlig anklagelse om människorättsbrott är oförståelig. Hur som helst, människorättsorganisationerna (Amnesty, BeTselem) kan inte identifiera fallet, vilket leder mig till misstanken att historien är lika uppdiktad som Annan Hajjs förfalskade foton.

2010-03-12 @ 22:16:09
URL: http://www.al-hamatzav.org
Postat av: G. Tikotzinsky

Som tillägg till förra kommentaren, så har jag följande fråga: Fotokrediten till bilden på tältlägret indikerar att du var i dåvarande Trans-Jordanien och fotograferade 1950. Stämmer det verkligen - du skriver ju att du är i 60-års åldern?



2010-03-13 @ 07:23:01
URL: http://www.al-hamatzav.org
Postat av: tenbäck

För en gångs skulle ger jag dig helt rätt, Tokotzinsky. Fotot är givetvis ett foto av ett foto och eftersom det står att det är från 1950-talet trodde jag att manförstod det, men tydligen inte alla. Tack för påpekandet. Jag rättar till det.

2010-03-13 @ 09:53:49
Postat av: inger

Du beskriver situationen väldigt väl Gunnar.

Jag hoppas att du inte bryr dig om Tokstollens kommentarer. Han måste vara totalt snurrig och får mig att må illa.

Var rädd om dig och lev väl!

inger

2010-03-13 @ 13:13:42
URL: http://cptsverige.blogspot.com
Postat av: G. Tikotzinsky

Inger,



Det var en väldigt imponerande fakta-sammanställning du presenterar. Tolkningen och slutsatserna får också absolut toppbetyg.



Ha det bra i den faktabefriade värld du tycks befinna dig i.

2010-03-13 @ 20:16:28
URL: http://www.al-hamatzav.org
Postat av: Martin T

En mycket intressant historia de här männiksorna har att berätta och som du för fram. Bilderna var även mycket intressanta att se.

Det som jag har en fråga på är varför er Cicero Jihad, skulle vara flykting om nu hans föräldrar flydde från Jerusalem till lägret? Hur kan flyktingstatusen gå i arv för bara palestinerna och inte för ngn annan flyktinggrupp i världen?



2010-04-25 @ 09:53:57
URL: http://martinimellanostern.wordpress.com
Postat av: Gunnar Stenbäck

Ja, det är en berättigad fråga och jag blev också förvånad. Men jag kan tänka mig att det beror på att de palestinska flyktingarna är statslösa så länge inte Palestina erkänts som självständig stat, men det är min egen gissning.

2010-04-25 @ 19:38:51

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0