Gunnar med Israel och Palestina i siktet

 Foto: Gunnar Stenbäck
Yanoun med vy mot Jordandalen och Jordanien

Tre dagars rundresa i Galiléen följs nu av tre dagars besök hos vårt team i Yanoun på Västbanken. Det är ett välbehövligt avbrott från ett ganska spänt Betlehem och Jerusalem.

När jag tar bussen från Jerusalem till Tiberias måste jag gå in i den välbevakade centrala busstationen och passera genom metalldetektorer och kontroller. Det kan säkert vara välmotiverat med tanke på alla självmordsbombare på bussar i detta land under 2000-talet. Men bara efter fem minuters färd stannar busen för att ta upp nya passagerare på en vanlig hållplats utan några kontroller. Och när jag åker tillbaka från Tiberias tre dagar senare finns det överhuvudtaget inga kontroller eller metalldetektorer. Säkerhetskontrollerna, som ofta verkar vara så noggranna tycks vara väldigt slumpmässiga med stora brister om man ser det utifrån Israels synvinkel.
Men nu lämnar jag alla tankar på självmordsbombare och alla tankar på ockupationens följder, för att bara vara ledig under några dagar. Jag vill efter många år få återse Galiléen och återuppleva något av det vackraste som jag har sett i mitt liv. Tyvärr innebär den tjocka dimma, som kommit med värmeböljan, att jag under tre dagar inte får se skymten av den vackra Galileiska sjön, ännu mindre bergen på andra sidan sjön. Istället får jag återuppleva konstnärsgallerierna i Safed och Bebådelsekyrkan och basarerna i gamla Nasaret. Nästa dag liftar jag till Tabgha, platsen för Jesu bespisningsunder med de gamla mosaikerna och till Kafernaum med den nya kyrkan över ruinerna av Petrus' hus. Och via liftning med en turistbuss till Nof Ginosar får jag se en massa underbara fåglar i de fina vassområden för att sedan få mig ett härligt bad i Genesarets sjö. Det har varit skönt med ett par dagars ledighet. Men ändå känner jag mig som en främmande fågel i denna delen av landet. 
Tillbaka i Jerusalem hamnar jag på nytt mitt i ockupationens vardag. Gamla stan är på fredagen helt stängd för de palestinier, som inte bor här. En ökad spänning i ligger i luften efter Israels minst sagt feltimade tillkännagivande om ytterligare 1600 nya hem i den ultraortodoxa judiska bosättningen Ramat Shlomo i östra Jerusalem.
  Foto: Gunnar Stenbäck
Polis bär bort en av de arresterade israeliska demonstranterna

Och vid eftermiddagens sedvanliga demonstration i Sheik Jarrah¹⁾ mot de judiska ockupationerna av palestiniers hus arresteras ett antal, framför allt israeliska demonstranter. Det är inte långt ifrån att både polisens och demonstranternas tålamod skall ta slut. Senare på kvällen när jag och en svensk vän är på väg till en restaurant i Sheik Jarrah kommer ett stort gäng av unga ortodoxa judar gående nerifrån de ockuperade husen på väg genom de palestinska kvarteren till någonstans. Deras blotta närvaro här i kvällsmörkret provocerar fram ett gäng unga palestinier som följer efter dem. Och strax är stenkastningen igång från båda sidor. Hur det slutar vet jag inte för vi tar oss snabbt in i restaurangen för en bit mat i lugn och ro.
Ledigheten har nu övergått i tre dagars "arbete" som gäst i Yanoun, sydost om Nablus på Norra Västbanken. Yanoun är en underbart vacker plats, rena idyllen om inte hoten från de omringande bosättningarna hade varit. Byn, som egentligen är två byar, Nedre och Övre Yanoun har tillsammans 120 invånare, varav 50 bor i Övre Yanoun där följeslagarna bor. På 1980-talet började bosättningen Itamar etablera sig och 1996 följde man upp detta med att bygga utposter på höjderna runt omkring Yanoun. Då började också byborna trakasseras och misshandlas av bosättare. Detta ökade så pass att byns invånare tvingades fly byn 2002. Men efter stor uppmärksamhet i pressen världen över och efter löfte om internationell närvaro i byn flyttade de flesta snart tillbaka till sin hem. Sedan 2003 har kyrkornas följeslagarprogram varit närvarande i byn årets alla dagar. "Slutar ni idag att vara här, så måste vi flytta härifrån i morgon", sa en bybo till en av de nuvarande följeslagarna här. Flera gånger i veckan kommer bosättare och går in i byn bärande på sina k-pistar, för att markera sin närvaro i området och för att sätta sig i respekt hos byborna, som inte låter sig provoceras. Det har hänt flera gånger att bosättarna badat i vattenkällan, där byn hämtar sitt dricksvatten. Att bada i en ren källa är enligt judiskt sätt att se ett "mikve", ett reningsbad, som män kan göra före sabbaten och som kvinnor kan göra efter menstruationen. Det hindrar inte att byborna ganska självklart upplever tilltaget mycket provocerande och osmakligt, eftersom de sedan skall dricka av det vattnet. 
  Foto: Gunnar Stenbäck
På vandring genom byn

I denna lilla by finns "det internationella huset", där vårt team bor. Varje dag gör man en lång promenad på morgonen och en på seneftermiddagen genom dalen från Övre till Nedre Yanoun, för att visa bosättarna att man finns på plats. Dagens eftermiddagspromenad gör vi i 30 graders värme. Från fälten och olivlundarna hörs en kör av fågelsång och vid vägkanterna under mandelträden prunkar en flora med stor variation. Av bosättarna ser vi bara karavanvagnarna och djurstallarna upp på bergstopparna runtom. Promenaden är en sann naturupplevelse i ett underbart vackert landskap. Vi går upp till en ruin av det som man anser vara Nuns (Josuas²⁾ pappas) grav, en helig plats för både judar och muslimer. Och vi blickar ner i Jordandalen och över till de höga bergen i Jordanien.
  Foto: Gunnar Stenbäck
En sann idyll om inte ……

När vi möter en herde, byns imam, med en stor fårahjord och en liten pojke ridande på sin åsna fullbordas idyllen.
Tänk om byborna i Yanoun kunde få leva i sin idyll utan bosättarnas provokationer och hotande beteenden.

¹⁾ Se min bloggartikel ”Till och med deras hem är ockuperat” den 29 jan.2010
²⁾ Josua var en av de två spejare som enligt 4 Moseboken upptäckte att Kanaans land var fyllt av mjölk och honung.

Jag befinner mig i Israel och Palestina som ekumenisk följeslagare på uppdrag av Sveriges Kristna Råd och Kyrkornas Världsråd, genom det Ekumeniska följeslagarprogrammet i Palestina och Israel (EAPPI). De synpunkter/reflektioner som uttrycks ovan är personliga och delas inte nödvändigtvis av mina uppdragsgivare.
Om du vill publicera hela eller delar av denna artikel eller sprida den vidare, var vänlig kontakta mig; [email protected] , och/eller någon av de ansvariga på Sveriges Kristna Råd; Joanna Lilja ([email protected]) eller Johanna Wassholm ([email protected]).

 "Genom EAPPI befinner sig människor från olika delar av världen i Israel och Palestina för att stödja de som arbetar för en rättvis fred"                  
Kyrkornas Världsråd driver det internationella projektet: Ecumenical Accompaniment Programme in Palestine and Israel (EAPPI). Initiativet har tagits efter en förfrågan från kyrkoledare i Jerusalem. Programmet syftar till att genom internationell närvaro försöka dämpa våldet, ge hopp om att en fredlig lösning är möjlig, främja respekten för folkrätten och höja omvärldens medvetenhet om vad som sker. Kring den svenska insatsen i projektet, kallad SEAPPI, har ett tiotal kyrkor och kyrkorelaterade organisationer gått samman med Sveriges Kristna Råd som huvudman.